Krönika Om man nu inte råkar umgås med sina grannar så har jag noterat att man egentligen bara märker av dem när de är glada, när de är arga eller när de städar – och då kan de naturligtvis vara antingen glada eller arga.

Arga grannar ger mest underhållning, är min partiska bedömning. Paret i Stockholm, där mannen hade varit otrogen. Trist, naturligtvis, men kvinnan fick en hel del pluspoäng för fantastiska hopsnickrade förolämpningar som ofta kombinerade en beskrivning av killens utseende, intelligens eller vanor med ett köksredskap. DUMKAVEL! kunde hon vråla. NÄSVISP! För mig, som ändå var tvungen att lyssna på det hela, gav det ett visst underhållningsvärde.

När jag bodde i Västerås höll ett grannbråk på att urarta till rejält slagsmål, med halva gården inblandad.

Jag jobbade natt i Stockholm och brukade kunna lägga mig vid sextiden på morgonen. Vid sjusnåret en vacker solig sommarmorgon drog fastighetsskötaren i gång åkgräsklipparen utanför. Attans, tänkte jag, och petade in öronpropparna. Efter ett tag blev jag varse att det skreks så att det ekade mellan husen ute på gården. Öronproppar ut.

– ...ÄVLA MASKINER VID DEN HÄR TIDEN PÅ DYGNET!

Det fick uppenbarligen inte den önskade effekten.

– SLUTA UPP ATT KÖRA MED ERA ...

– KAN DU SLUTA ATT VRÅLA! DEN ENDA HÄR SOM STÖR ÄR DU!

Granne nummer två gav sig in i bråket.

– Kan ni inte vara lite tysta. Det finns faktiskt FOLK SOM FÖRSÖKER SOVA HÄR!

Granne nummer tre som kom in där var nu tvungen att överrösta både en åkgräsklippare, en vrålande granne nummer ett och en granne nummer två. Ljudvolymen var hög. Känslor svallade. De hade åsikter om varandra. De kom ihåg andra tillfällen. Granne nummer två klättrade över sitt balkongräcke och var på väg bort till granne nummer ett. Granne nummer tres man hade också gett sig in i leken. Någon hade ringt polisen.

Vid åttatiden var det enda som hördes en åkgräsklippare på gården.

I lägenheten i Fålhagen hör jag bara mina grannar när de är glada eller städar. Glada i det här fallet betyder festande. Och eftersom det bor mycket yngre människor i huset är det inte ett problem.

Det är först i den trista medelåldern som hemmafest betyder hemmafest. När ungdomarna festar i mitt hus gör de det hårt: det sjungs, det dricks, det ropas och spelas hög musik. Fram till runt halv tolv-tiden. Knäpptyst. Festen har tagit sig ut på lokal.

Det är först morgonen efter, när någon av oss medelålders i huset börjar städa onaturligt tidigt, som det är lite störande. Öronproppar in.