Familjens tvåplansvilla, ursprungligen från 1940-talet, ligger vackert inbäddad i skärgårdsnaturen. Huset har en härlig tomt i olika nivåer uppe på en bergstopp och är skyddat från nyfikna blickar.
Arga snickaren välkomnar med ett brett leende. Redan i hallen på entréplanet visar han prov på sitt ordningssinne när han noggrant skjuter in familjens skor i den kombinerade sitt- och skoförvaringsbänken som han själv har byggt.
– Jag blir tokig när det är oordning, säger han.
Han poängterar vikten av att ha utrymmen att plocka undan saker på. Och att han gillar att ha det städat framgår tydligt. Anders fortsätter att plocka och fixa under tiden han berättar om villan som familjen, bestående av frun Cilla och fyra barn, bott i de senaste 3,5 åren.
– Den var om- och tillbyggd flera gånger redan innan vi flyttade hit, säger han. Vi har lagt fokus på umgängesytor i olika nivåer, vilket bryter ljudet bra.
Övervåningen har en öppen planlösning med kök och matplats som nav, följt av vardagsrummet med stora fönster och en strålande utsikt några trappsteg ner. Ännu några trappsteg neråt till vänster om köket ligger tv-rummet, eller ”pensionärskuvösen” som Anders själv kallar det med hänvisning till att tidigare ägare hade en inglasad uteplats där.
Numera är det ombyggt och Anders har tillverkat en finurlig hylla i mitten av rummet, med plats för tv:n på ena sidan och datorn på den andra.
I köket på väg ner till tv-rummet hänger röda sammetsdraperier, en perfekt scen där barnen kan göra storartad entré.
– Men jag och Cilla har konstaterat att det oftast är själva biljettförsäljningen som barnen tycker är allra roligast, säger Anders.
Hela huset är personligt präglat med mycket egentillverkad inredning. Dessutom finns här många foton på familjemedlemmarna och lagom med pynt och blomsterprakt.
– Det där med blommor är inte min grej, däremot gillar jag tyger och mattor, säger Anders samtidigt som han tampas med en sopborste i städskåpet.
Allra viktigast tycker han det är att skapa ett hem som man själv trivs i.
– Det måste finnas kärlek. Man ska göra hemmet till sitt eget, inte för grannar eller kompisar. Jag har heller inget intresse för överdåd, säger Anders, som avslutar städrundan och slår sig ner med en kopp kaffe vid den nyligen noggrant avtorkade köksbänken.