Fåglarna kvittrar. Det är vår i luften. Vi står med ryggarna mot Ekoln och trots att det är i februari värmer förmiddagssolen skönt. På Jan Ekholms och Kristina Schüldt Ekholms gräsmatta på Brostugevägen i Uppsalas sydligaste stadsdel Sunnersta ligger fortfarande ett tunt lager snö, men villataket är snöfritt och där blänker 19 svarta solpaneler i bästa söderläge.
– Vi känner en omsorg om naturen och har inte gjort det här för att tjäna några kronor hit och dit. Livslängden på solpanelerna är 30 år och då ligger vi i graven sedan länge. Det här är väldigt driftsäkra grejer, säger 79-årige Jan Ekholm, som liksom sin fru är pensionerad läkare och professor.
I somras lät de klä villa- och garagetaket med totalt 33 solpaneler. Omtanken om miljön och barnens och barnbarnens framtid avgjorde. De berättar att de länge haft solceller i segelbåten, ”i minst 20 år, förmodligen längre” och att det har påverkat synen på teknikens pålitlighet.
Men det var solcellsentreprenören Jonas Nordström, som de känner sedan tidigare, som fick dem att ta det avgörande steget.
– Vi berättade att vi var intresserade och Jonas kom hit och undersökte om vårt tak passade för solpaneler. Vi fick också hjälp med ansökningar och allt pappersarbete, det var värt väldigt mycket, säger Jan Ekholm.
Själva monteringen gick på en dag och sköttes av en extern firma. Solpanelerna ska enligt leverantören stå för en fjärdedel av tvåvåningsvillans totala elförbrukning. Den överskottsel som anläggningen producerar under det soliga halvåret säljs tillbaka till elbolaget som sedan drar av beloppet på fakturan.
På skrivbordet inne i villan har Jan Ekholm startat sin bärbara dator. Han loggar in på en webbsida och klickar fram ett diagram där det framgår hur mycket elektricitet som produceras av solpanelerna.
Sedan några dagar tillbaka har de gröna staplarna börjat växa sig allt högre och just i dag tickar det på riktigt bra.
– Leverantören har sagt att november till mars ska betraktas som ”döda månader”, men här ser man ju att det blir el nu också, säger Jan Ekholm nöjt.
På webbsidan syns också den miljövinst som gjorts sedan anläggningen togs i drift i juli. Jan och Kristina har hittills producerat lika mycket el som 12 000 tända glödlampor per dag. Det motsvarar 1 554 kilo av växthusgasen koldioxid eller 5,2 planterade träd.
Hela anläggningen kostade 138 000 kronor efter rotavdrag för installationsarbetet. De har också sökt stödbidrag via länsstyrelsen. Om det godkänns, vilket det troligen gör, måste rotavdraget betalas tillbaka. Men slutkostnaden blir ändå lägre.
Efter cirka elva–tolv år är det meningen att solpanelerna ska ha betalat sig, men det är som sagt bara en bonus.
Tre kilometer norrut står Jonas Nordström hemma på sin gata i stadsdelen Valsätra. Även här värmer solen våra ryggar när vi står vända mot kedjehusen på Skrindvägen. 8 av 20 hustak har solpaneler.
– Man känner energin, eller hur? myser Jonas Nordström. Jag tror att det här är Sveriges solpaneltätaste gata!
Han säger det med stolthet i rösten. Att kalla materialkemisten och fembarnspappan Jonas Nordström för en eldsjäl när det gäller solenergi är ingen överdrift.
Hösten 2013 satte han upp solpaneler på sitt eget kedjehus och sedan dess har han fått ett hundratal villaägare – och även Valsätrakyrkan – att via nystartade företaget Uppsala Solenergiprojekt ansluta sig till det som han hoppas ska bli en solcellsrevolution i Uppsala.
Genom gruppavtal kan priset pressas 10–15 procent, men då ska helst minst tio hus med liknande tak ingå. Uppsala solenergiprojekt fixar då allt pappersarbete och tar i gengäld ut en provision från solcellsföretaget som förmedlar installationen.
I Sunnersta har få villor solpaneler på taken. I Valsätra är det tack vare Jonas Nordström betydligt vanligare. Men han är inte nöjd. Det ambitiösa målet är att 2 020 privatpersoner i Uppsala ska ha anslutit sig till år 2020. Då har man uppnått ungefär en tredjedel av kommunens mål på 30 megawatt solenergi.
Att folk själva gör något som blir en synlig positiv förändring tror Jonas Nordström är viktigt.
– Det gäller ju att få igång någon form av rörelse. Det är till exempel många äldre som känner att de vill göra något nu. De har råd och de ser att klimatet blir sämre och sämre och det är barnen och barnbarnen som ska bo i den här världen.
Solpaneler har blivit betydligt effektivare och billigare de senaste åren. Men den utvecklingen lär inte fortsätta i samma takt, tror Jonas Nordström.
– Det kommer inte att bli så mycket billigare och det finns inga jättestora teknikgenombrott runt hörnet.
Den svenska elen från kärnkraft och vattenkraft ger redan väldigt låga utsläpp av klimatgaser. Spelar det någon roll för klimatet om man byter till solceller?
– Jo, det spelar ju roll om man vill ersätta kärnkraften med något miljövänligt när den börjar avvecklas. Och eftersom livslängden är cirka 30–40 år så återbetalar solpanelerna sin egen energikostnad för tillverkningen flera gånger om. Det viktigaste nu är att folk börjar investera i solceller så att omställningen av energisystemet kommer igång.