Logga in
Logga ut
Winter is coming Centrumbloggen Centrumbloggen
Vädersponsor:

Jan-Olov Johansson

Vad vi vet

Jan-Olov Johansson är en 64-årig morfar som är utbildad till agronom och hela livet har verkat för att skapa en dialog mellan vetenskap och medborgarna. Ledamot i IVA (Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin), ledamot av KSLA (Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin), hedersdoktor vid Uppsala Universitet och yrkespatient.
Detta är en extern blogg utanför UNT:s utgivaransvar

Ekobruk 2.0

DEBATT Ingen har rätt i dagens ekodebatt. Forskningen om det hållbara ekobruket 2.0 borde ha satts i gång redan i går.

Under snart ett halvt sekel har det pågått en debatt om vilket lantbruk som är det bästa, det ekologiska eller dagens standardjordburk.

Nu är det hög tid att kliva upp ur skyttegravarna och börja samtala om saken i stället för att framhärda med de två monologer som ekat även det senaste året. För ingen av sidorna har rätt.

Vår tids ekologiska odling är minst lika ”oekologisk”, det vill säga ekologiskt ohållbar, som vår tids standardodling (vi vägrar kalla den konventionell, dagens moderna bönder är minst av allt konventionella). Samtidigt blir det alltmer angeläget och brådskande att komma fram till ett ekologiskt jordbruk värt namnet. Ett jordbruk som både är ekologiskt hållbart och samtidigt är minst lika produktiv som dagens jordbruk. Om en generation behöver jordens befolkning tillgång till 70 procent mer mat.

Låt oss kalla det Ekobruk 2.0.

Utgångspunkten delar vi med dagens ekobönder – att lära av naturen. Den har förvandlat sol, vind och vatten till föda, foder och fiber i ett kretslopp som pågått i miljarder år. Sett i sin helhet klarar naturen konststycket också med en förbluffande hög effektivitet utan vare sig industriellt tillverkade bekämpnings- eller gödselmedel som kräver fossil energi. Naturen håller sig med sina egna gödselfabriker och i naturen är motståndskraft regel och känsligheten undantagen. Naturliga bekämpningsmedel och metoder tillhör ekoodlingens själv kärna och ingår allt oftare också i standardbondens verktygslåda. Eftersom allt liv bygger på kemiska processer så är mycket av denna inbyggda resistens också kemiskt baserad eller på annat sätt inbyggda i växtens egenskaper. Detta vet förstås också dagens forskare och växtförädlare. Och de är också de bakomliggande mekanismerna på spåren.

Sannolikt är det bara en fråga om riktlinjer, tid och pengar för att ta fram lösningar som bygger på naturens egna metoder och mekanismer.

Med dagens satellit- och maskinteknik är det också möjligt att båda gödsla och skydda växterna med precision och i den takt de behöver det. Inte minst stallgödseln som är bärande för hela ekoodlingen måste doseras på ett miljöeffektivt sätt. Med forskning och teknik är vi också på väg att kunna renframställa fosfor ur avloppsslam, återföra det i jordbrukets kretslopp och ta tillbaka fosforn dit där den hör hemma – på bondens åker. Precis som all den jord som med dagens odlingsmetoder – vare sig den kallas ”eko” eller ”standard” – rinner med regn, smält-, å- och flodvatten till Östersjön där den dödar havsbottnen. Den mest radikala lösningen på detta sorgligt försummade problem med jorderosion och slamtransport från åker till hav kan vi också hämta från naturen. Där förekommer ingen plog och harv, och marken är täckt av växter hela året.

Med riktade forskningssatsningar är det fullt möjligt att få fram perenna (fleråriga), grödor så att marken är skyddad året runt eller få fram odlingssystem som imiterar naturens sätt att aldrig lämna marken obevuxen och utsatt för vattnets och vindens eroderande krafter. Med ett sådant odlingssystem får vi ett jordbruk som varken läcker näring, jord eller gifter till haven.

Vi vädjar därför till politiker, opinionsbildare, forskningsråd och allmänhet att börjar diskutera ett helt nytt sätt att ta fram vårt dagliga bröd.

Det är dags att lägga de slitna plakaten på hyllan och samarbeta för att ge oss ett ekologiskt hållbart jordbruk värt namnet. Ett ekojordbruk 2.0. Här finns ett fält för innovation där Sverige, i gammal god tradition, kan inta en internationell tätposition. Och i på sikt sälja ett hållbart system till en världsmarknad.

Lek med tanken att kunna erbjuda ett helt nya odlingssystem för export – i stället för halvgamla vapensystem!

Och det brådskar. Utmaningarna världens bönder, jord och skogsbruk står inför är enorma. Den jord och skog vi odlar skall inte bara ge virke, föda, foder och fibrer till nio–tio miljarder människor 2050. De skall klara saken med allt mindre insatser och med allt mindre miljö- och klimatpåverkan. De skall dessutom inte bara själva klara sig utan fossil energi, utan också ersätta mycket av det vi i dag får från olja och gas.

Ekobruket 2.0 handlar om att med naturen som förebild producera mycket, med små insatser, inga miljöskador och så att det räcker åt allt och alla.

Vi är övertygade om att detta bara kan göras med mycket djupa vetenskapliga kunskaper om hur naturen fungerar och med hjälp av de senaste vetenskapliga rönen! Inte emot dem! Då har vi inte råd med ett skyttegravskrig om ord och odlingsmetoder. Det måste vara målet som räknas inte metoderna – vare sig vi kallar dem ”eko” eller ”standard”.

Ekobruket 2.0 kräver både avancerad grundforskning, storskaliga försök och hängivna odlare. Här krävs verklig tvärvetenskap och en förmåga att se runt hörn. Det kommer att ta tid – forskningen på det hållbara ekobruket 2.0 borde ha satts i gång redan igår.

Men framförallt kräver det politisk mod att bryta mot invanda föreställningar och en klokhet som orkar se längre än till nästa opinionsmätning. Vårt dagliga bröd får inte bli ett simpelt bete i röstfisket!

Agneta Liliehöök, Jan-Olov Johansson, Carl Henrik Palmér, Peter Sylwan, Lennart Wikström.

Fristående och oberoende skogs- och lantbruksjournalister, ledamöter av Skogs och Lantbruksakademien.

 

( Artikeln har tidgare varit publicerad i nätuppkagan av UNT men eftersom vi som skrivit får frågor om var man hittar den publiceras den här också.)

 

Trump, Tesla, tennis och telefoner

Att följa det svenska valet via utländska nyhetsförmedlare ger en viss distans. (Nu skall jag genast erkänna att mitt filter är anglosaxiskt, jag saknar de tyska och franska kanalerna.)

Således har tennisbråket i US open och Trumps jakt på den anonyme skribenten i New York Times dominerat mitt nyhetsflöde de senaste dagarna. Inte det svenska valet.

Dessutom läggs - med all rätt- stor vikt vid den fruktansvärda humanitära katastrof som vi kan stå inför i Syrien. Samt åt den största ryska arme övningen någonsin. Tillsamman med Kina.

På tal om Kina så skall AliBabas grundare avgå och ägna sig åt välgörenhet. Tesla lyckas på något vis få till en världsnyhet att färgurvalet på deras elbilar begränsas något!  Ändå har de långt kvar till Apple iscensatta lanseringar av prylar.

 Ja, världen är galen.  Men det har den nog alltid varit.

 Domedagsbasunerna kring det svenska valet dämpas i vart fall en smula av denna världsliga galenskap.

Mina fördomar om att Sverige fortfarande är så lång ifrån lättmjölkens land som man kan tänka sig bekräftas av en sammanställning som någon delar på Facebook.  

I den framstår Sverige på många sätt som bäst i klassen när det gäller jämställdhet och frihet.

Bör jag dela den, utan att kolla varje siffra bakom? Det är tveksamt, men här kommer den likväl.

Vad som inte framkommer i denna blandning av högt och lågt är att Sverige faktiskt tagit emot flest immigranter av de europeiska länderna, självklar räknat per capita. Samt att vi har världens mest gennerösa bistånd till låginkomstländer. En procent av BNP!

 Men även en faktagranskning av det svenska valresultatet ger -  enligt vad jag kan förstå - ingen anledning till att ligga vaken om nätterna.

 En förkrossande majoritet av folket röstade inte på några nya, extrema partier. Sverige är fortfarande unikt genom att vi skonades ifrån både en nazistisk blixtinvasion och decennier av kommunistiskt förtryck.

Valdeltagandet är fortfarande högt, till mycket högt.

 Och de resterande arton procenten av svenska folket är inte rasister eller - än mindre – nazister. Oavsett vad som påstås i den upphetsade debatten.  

Vilka är det då som röstar på SD?

Det är fortfarande lika svårt att få reda på, inte minst eftersom valrörelsen fortfarande pågår och det är ont om intressanta analyser.

 Personligen misstänker jag att svaret på frågan ligger dold mitt framför våra ögon.

I en värld som förändrats mycket snabbt. Där gårdagens arbete på de svenska bruksorterna ersatts av robotar i Asien och där gamla tiders derbyn ersatts av miljardärer som slår sönder märkesprylar i direktsändning.

 

Tennis, telefoner, Tesla och Trump. Se där några tecken i tiden.

Slutligen, det där med att räkna röster är inte lätt, det visste redan Hans Alfredsson

 

Torkans effekter på debatten

”Ekologiska jordbruk kan klara torkan bättre” läser jag i flera tidningar, allt ifrån Aftonbladet till Land lantbruk.

Nyheten går som en löpeld genom det torkdrabbade landet. Inte minst sedan TT plockat upp den.

I en rubrik får vi veta att Ekologiskt jordbruk är ”bättre anpassat” till torkan.

Vi har ju alla läst om de hårt drabbade jordbrukarna och här verkar alltså forskare på SLU sitta inne med lösningen?

Intressant – men stämmer det verkligen?

 

Låt oss börja med att titta på vem som ligger bakom nyheten.

Det visar sig vara föreståndaren för ”Centrumet för ekologisk produktion och konsumtion” på SLU, som gett en radiointervju.

Att hon ser fördelarna med ekologisk odling är ungefär lika överraskande som att Isabella Lövin förespråkar Miljöpartiet.

 

Så redan här borde det kanske ringa lite varningsklockor om egenintresse hos kritiskt tänkande journalister?

Rimliga motfrågor borde i vilket fall vara: Hur vet ni det?  Och varför är det så?

 Granskar man uttalandet lite närmare så ser man att det bygger på ett antagande som låter så här: “jordar med högre mullhalt klarar torkan bättre. Ekologiska gårdar har i genomsnitt lite högre mullhalt så därför borde de klara torkan bättre”.

 Bakom uttalandet finns alltså inga hårda fakta, inga försöksresultat, än mindre någon forskning. Istället en slags förhoppning om att det borde vara så.

 Den högre mullhalten beror, enligt samma källa, på att man tillför mera stallgödsel, odlar mera klövervallar och väljer äldre sorter med större rotsystem.

Skäl som nog kan äga sin riktighet. Men de är inte på något vis unika för de ekologiska gårdarna.

De ekologiska gårdarna är förvisso helt beroende av en hög djurtäthet och den gödsel de producerar som växtnäring. Ett faktum som inom parantes orsakar andra miljöproblem.

Men det finns inget som hindrar vanlig en gård som inte klassas som ”ekologisk” att göra allt detta. Så är det också i det verkliga jordbruket.

 Å andra sidan så bortser man i det här resonemanget helt ifrån den faktor som har en helt avgörande betydelse för jordens struktur och mullhalt nämligen jordbearbetningen. (Om detta har agronomen och vetenskapsjounalisten Peter Sylwan skrivit och talat länge!?

Den allra bästa mullhalt och därmed bästa torktålighet får de brukare som slutat plöja.

Och om detta säger de ekologiska reglerna inte ett skvatt. 

I själva verket så blir de ekologiska bönderna ofta tvungna att både plöja och harva mera för att hålla olika besvärliga ogräs borta. Detta har uppmärksammats till och med av SNF – en förening som annars ivrigt propagerar för eko. På sin hemsida noterar SNF att ekologiskt jordbruk inte är bättre än annat brukande när det kommer till klimatpåverkan.

 De bönder som på eget initiativ slutat plöja har fått en mycket bättre jordstruktur och högre mullhalter. De förbrukar inte heller massvis av fossilt bränsle på att flytta tonvis av jord, varje år.

Exempel på sådana gårdar finns lite här och var i landet, inte minst inom projektet ”odling i balans”, men de får inte kallas sig ”ekologiska” och de får aldrig besök av storstadens journalister.

 I inget av de klipp som jag hittar på nätet har några kritiska frågorna ställts. Ingen har heller fört ett mera nyanserat resonemang om hur olika jordar naturliga sammansättning (lerjordar håller vatten bättre än lätta jordar) eller andra viktiga faktorer i sammanhanget.

Nej, budskapet är lika enkelt som i ett reklaminslag “odla ekologiskt så löser det sig”.

Eko är reko. Det tycker alltså både SLU och ICA? Och ingen granskar deras kort.

 Men om nu SLU nu skall ge landets lantbrukare ett praktiskt användbart råd i torkan – något de knappast är bortskämda med från det hållet– så är det alltså snarare att” sluta plöja!”

 Ett annat praktiskt råd vore kanske annars att bygga flera bevattningsdammar?

Sådana är vanliga i länder där man ofta upplever torka. Dammar blir lika användbara oavsett om vi går mot ett torrare, eller som andra prognoser säger, ett mycket mera fuktigt, klimat.

Men här är vi lika dåligt rustade som när det gäller luftkonditionering i offentliga byggnader eller på vårdinrättningar.

 

Det brådskar också med att ta fram nya växtsorter som bättre klarar av olika klimat. Fleråriga sorter med djupa rotsystem och andra goda egenskaper. Äldre sorter har mycket lite att tillföra på det området.

Här finns det lyckligtvis fantastiska nya verktyg som gör det möjligt att plocka ibland växternas stora egna genuppsättning. Men då kan vi inte bemöta allt nytt med förbud som EU senaste beslut mot CRISPR-tekniken.

Det är ett sorgligt bakslag för vetenskap och upplysningen.  (Läs DN debatt 28 juli i år.

 Då behövs också kunniga och kritiska medier. Om man nu envisas med att framställa frågan om hur vår mat skall produceras som en svartvit konflikt, vilket jag är emot, så kan man väl åtminstone låta båda sidor komma till tals?

Åsiktskorridoren på det här området är trängre än en myrstig.

(Den del av presskåren som ser sig som aktivister - och inte som journalister- behöver naturligtvis inte ställa några frågor alls. Det är bara att ta diktat av de man stödjer och snabbt publicera dem.  Målet helgar medlen.)

Det är för övrigt lätt absurt att se samma människor som med emfas hävdar att vi måste lita till en majoritet av forskarsamhället när det gäller klimatfrågan, totalt förneka en majoritet av jordbruks- och livsmedelsforskare som är kritiska till ekologisk odling.

 

Kort sagt, om vi skall klara klimatförändringarna så behövs mera vetenskap och mindre tyckande.

Yttrandefriheten

Yttrandefriheten måste ständigt försvaras. Att den innebär att du får tycka och säga vad du vill är alltiid lätt att förstå, att de som inte tycker som du också omfattas av denna rättighet är svårare att smälta för somliga. Ja, jag tänker på de som avbryter SD:s valmöten. Skäms!

Upp flyga orden

Bilen backspegel är skitig. Ja, den är bokstavligen fylld med fågelskit. En stunds observation avslöjar den skyldige. En liten svartvitflugsnappare. Om och om igen attackerar den lilla fågeln sin inbillade rival, sin egen spegelbild. Och släpper sin lort.
Det slår mig att denna scen ur naturen kanske bättre än mycket annat sammanfattar vad som hänt med en av de kungliga akademierna?
För vad annat är denna sorglustiga historia än ett fåfängt fäktande mot sin egen nedsmutsade egenbild?
Och fortsätter gör det.

I dag ägnade Kulturradion nästan hela sin sändning åt detta gräl mellan ett tjog personer i Storstaden.

Och man kan inte gå på en bättre middag, i vart fall inte i det akademiska Uppsala, utan att deltagarna har bestämda uppfattningar om de olika aktörerna. 
I tidens anda kommer anklagelser, utredning och fällande dom i samma flåsande andetag. Lynchmobben har fått turbo.


Men min åsikt att konflikten får alldeles för stor uppmärksamhet i media står fast. Orsaken är förstås att den speglar den tjattrande klassens revistrider och krumbukter. 


Skvaller är skvaller om än i gyllene salar.
 

Är du för eller emot GMO?

GMO är en förkortnings som fått stor spridning. Och debatten kring GMO börjar redan i hur man uttolkar akronymen, GenManipulatiOn säger de som är emot, GenModifikation används ofta av de som är för.

Mänskligheten framgång har till stor del vilat på vår förmåga att forma miljön omkring oss till vår egen fördel. I de två tidigare föreläsningarna i serien Genvägen till Kunskap har vi fått lära oss hur vi tämjt olika djurslag. Hunden förstås. Genom att välja de honor och hannar som passade våra syften förvandlade vi Vargen till en hund. Och inte bar det, genom avancerat avelsarbete har vi roat oss med att ta fram flera hundra olika ”renrasiga” vovvar.

På samma vis är det med grisar, hästar, kor och andra husdjur.

Och inte, förstås, med växtriket. Genom växtförädling har vi fått fram de grödor som fortfarande är grunden för vår civilisation. Vete, ris, majs och många flera kulturväxter.

Idag vet vi så mycket mera om genetiken bakom de här resultaten. Vi kan välja och styra exakt vilka egenskaper vi vill plocka fram i en växt eller i ett djur.

 

Så långt kan det verka enkelt, men simpelt är det långtifrån. För vad menar man egentligen med GMO åe 2018? Exakt vilka procedurer innefattas i begreppet och vilka gör det inte? Teknikerna har utvecklats så hastigt att varken debatt, media eller – allra minst- lagstiftare har hunnit med.

Ett stort framsteg gjordes när forskarna hittade en slags ”sax” som ursprungligen användes av bakterier i deras försvar mot virus. Detta verktyg kunde användas för att ”klippa och klistra” i en organisms egen arvsmassa. Och så fick vi ytterligare en förkortning att hålla reda på - CRISPR case9.

 

Om allt detta, och lite till, berättar samverkanslektor Jens Sundström, verksam på SLU, i vårens sista föreläsningen i serien ”Genvägen till Kunskap”, tisdag 8 maj, klockan 18.30 på Humanistiska Teatern.

Som introduktion gentar professor Dan Larhammar sin kortföreläsning om vad en gen är – egentligen.

Välkommen och lyssna och ställ dina frågor!

 

Evenemanget är ett samarbete mellan föreningen Vetenskap och Folkbildning och Uppsala Universitet och det är gratis!

Namn: Jan-Olov Johansson
Ålder64 år
Familj: Fru, tre vuxna barn och två barnbarn
Bor: I Norby, Uppsala
Gör: Vetenskapsjournalist, agronom och yrkespatient
Gillar: Djur, natur, vetenskap och intressanta människor
Ogillar: Alla former av fundamentalism



@jolov på Twitter:

Externa bloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

Stadsdelsbloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

senaste nytt unt.se