Så ger du ditt barn självkänsla

Stark. För att få en god självkänsla behöver barnet känna att han eller hon är accepterad villkorslöst. Då stärks barnet och växer inifrån.

Stark. För att få en god självkänsla behöver barnet känna att han eller hon är accepterad villkorslöst. Då stärks barnet och växer inifrån.

Foto: Jonas Ekströmer/TT

Uppsala2015-08-07 08:01

Handen på hjärtat, vad vill du helst? Att ditt barn utvecklas till en fin medmänniska, eller till en person med stark självkänsla som känner att det duger som det är?

Eller, känner du att båda egenskaperna är lika viktiga? Det ena behöver inte utesluta det andra. Man kan vara snäll och medkännande, samtidigt som man värnar om sig själv och sina egna behov. Bara för att man är en god medmänniska, behöver man inte vara en dörrmatta, tvärtom.

– Hjälper man sitt barn att känna respekt för sig själv, så hjälper man det också att känna respekt för andra, säger Martin Cervall, som skrivit boken "Att leda barn med dialog och öppenhet".

Till vardags arbetar han med ledarskapsutveckling, konflikthantering och kommunikation, men han är också pappa till tre döttrar.

Martin Cervall är övertygad om att en väl utvecklad empatiförmåga och en stark självkänsla börjar med att barnet känner sig accepterat för den han eller hon är. Då stärks barnet och växer successivt inifrån. För att det ska lyckas är det viktigt att föräldern inte bedömer barnet. Man ska vara försiktig även med beröm, menar Martin Cervall.

– Beröm är också en bedömning. Fundera på när och varför du berömmer, och om du i|stället kan visa intresse på annat sätt, säger Martin Cervall.

En person med stark självkänsla kommer i sin tur att hjälpa och boosta sina medmänniskor. Genom att möta barnen med närvaro, empati och acceptans, hjälper man dem att själva bli empatiska människor, med respekt också för sig själva.

Här kan du som förälder göra en stor insats, menar Martin Cervall.

– Om du får ditt barn att känna att du älskar det villkorslöst har du kommit långt. Men, som förälder måste du föregå med gott exempel. Att älska någon förbehållslöst innebär inte att man inte sätter egna gränser.

Många gånger är det lättare att säga ja än att säga nej, och Martin Cervall anser att dagens föräldrar behöver träna mer på att säga nej.

– Tänk på att du är ett föredöme för ditt barn om du tar hänsyn till dina egna behov ibland, konstaterar han.

Genom att använda sig av det som kallas "aktivt lyssnande", där du som förälder anstränger dig för att lyssna med empati, och strävar efter att se saken ur ditt barns perspektiv utan att döma, är sannolikheten stor att ni kan nå en medelväg.

– Genom att ställa följdfrågor visar du att du är nyfiken, och får också lättare att förstå vad ditt barn menar. För den sakens skull måste du inte hålla med, men du kommer systematiskt att stärka barnets självkänsla, eftersom du visar att du lyssnar på, och respekterar honom eller henne, säger Martin Cervall.

Tänk också på att successivt lägga över mer ansvar. Ju äldre barnet blir, desto mer kommer det att klara av. Men glöm inte att finnas i bakgrunden som bollplank.

– Som förälder vill vi gärna ta över alla problem och lösa dem. Men våga lita på att ditt barn klarar av att lösa olika situationer. Han eller hon kommer att växa av att själv hitta olika lösningar. (TT)

sommar@unt.se

Sagt Röster från föräldrar

Åsa, 49 år:

Vår dotter, 16 år, har precis börjat sommarjobba. Andra dagen skrek chefen åt henne. Vår första tanke var att ta ett snack med honom och hämta hem dottern omedelbart. I stället stillade vi oss, pratade med henne, gav henne vårt fulla stöd och resonerade kring hans beteende. Vi erbjöd oss att snacka med honom, men sa att det bästa var att hon själv försökte, eftersom vi var övertygade om att hon skulle klara av situationen själv. Nästa dag sa hon lugnt till honom att han skulle lägga av, att hon gjorde sitt bästa och att hon var helt ny på jobbet. Då blev han tyst.

Joakim, 35 år:

Vår femårige son satt och ritade av familjen. Plötsligt blev han jättefrustrerad och ville inte rita mer. När jag frågade honom varför sa han att teckningen blev så ful. Vi tittade tillsammans på den och jag frågade honom vad han inte var nöjd med. Det visade sig vara frisyren han ritat på sig själv. När jag sa till honom att jag tyckte att han ritat sin morgonfrisyr tystnade han, tog upp pennan och skrev morgon på teckningen. Mycket nöjd med lösningen satte han sedan upp den på kylskåpet.

Karin, 38 år:

Min dotter, 13 år, är så snäll att hon ibland blir utnyttjad av kompisar. Häromdagen var hon ledsen eftersom de gjort sig roliga på hennes bekostnad. Vi pratade om varför de betedde sig som de gjorde, och då sa dottern att ingen kanske lärt dem hur man ska bete sig, och att de förmodligen inte insåg att de gjorde henne illa. Nästa gång det inträffade sa hon bara: "Jag blir ledsen när ni gör så här. Kan ni sluta med det?" Det blev faktiskt bättre efter det.

Lästips

+"Att leda barn med dialog och öppenhet" av Martin Cervall (Roos & Tegnér).

+"Konsten att säga nej med gott samvete" av Jesper Juul (Albert Bonniers förlag).

+"En annan du", Petra Krantz Lindgrens blogg.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!