– Hej Hilda, ska vi leka lite du och jag?
Kristina Persson frågar sitt barnbarn, Hilda Persson-Candray, och får ett stort leende till svar.
Hilda är två månader och Kristina Persson tar henne och pappa Erik Candray till hjälp för att visa några exempel på lekar som matchar hennes behov av nya utmaningar.
En mjuk matta ligger utlagd på vardagsrumsgolvet. Hilda tycks vara på sitt bästa humör och börjar fäkta med armar och ben när hon läggs på mattan.
Och det är just med lust och lek som barnet gradvis lär sig kontrollera och utveckla sin rörelseförmåga. Men många föräldrar behandlar sina småttingar som porslinsdockor eller lägger dem alltför länge under ett babygym. Kanske för att det är svårt att veta vad en bebis gillar att göra för att komma vidare i sin rörelseutveckling.
Det här är i alla fall något som Kristina Persson funderat mycket på i sitt jobb som sjukgymnast på Akademiska barnsjukhuset i Uppsala, där hon hjälper små barn med avvikande rörelseutveckling.
– Föräldrar tror att de måste köpa vissa leksaker för att träna upp barnets rörelseförmåga. Men barn lär sig inte bättre för det. Man behöver ingen avancerad lekutrustning för att stimulera sitt barn. Men med mer kunskap finns massor av saker hemma som man kan använda, säger Kristina Persson och räknar upp exempel som plastburkar, petflaskor, vispar och pepparkaksburkar.
Pappa Erik börjar med den första övningen, när Hilda ligger på rygg. Först tittar Hilda rakt upp, mot pappas ansikte. När han flyttar sitt huvud långsamt mot vänster och höger, följer Hilda med i rörelsen med sin blick och vrider huvudet åt sidorna med ett förtjust gurgel.
Det här är en enkel övning som har stor betydelse för bebisens huvudkontroll. I början kan barn nämligen inte hålla huvudet vänt rakt framåt utan huvudet faller åt sidan.
Nästa utmaning blir från magläge. Hildas huvud är stort för den lilla kroppen och det är tufft att hålla huvudet uppe. Kristina Persson tar fram en tom vällingpåse med glada färger och fint prasslande ljud. Den rör hon nu framför Hildas ögon, först till vänster, sedan till höger och Hilda följer nyfiket med i rörelsen.
– Om du hjälper ditt barn med många och korta övningstillfällen i början, där barnet får titta på något spännande tillsammans med dig, så ökar huvudkontrollen snabbt och barnet kommer att uppskatta att vara i magläge längre stunder, säger Kristina Persson.
Idén med hennes bok Titta vad jag kan, som utkommer i slutet av november, är att ha kul med sin bebis och uppleva en massa magiska ögonblick i sitt barns utveckling, för det är här och nu det händer. Med mer kunskap om hur den tidiga rörelseförmågan byggs upp tills barnet börjar gå själv, blir leken både meningsfull och rolig.
– Man stärker också upp den viktiga anknytningen mellan förälder och barn. De känslomässiga banden stärks när man är lyhörd och kommunicerar med varandra, säger Kristina Persson.
Vad det i grunden handlar om är att bebisen alltid har ett mål med sina handlingar. Den skickar ut signaler om att den är nyfiken, vill leka och lära sig mer.
Och forskning om det lilla barnets hjärna visar att mycket av det som barnet ska lära sig sker genom att öva, härma och prova på nya saker. Genom att röra sig lär sig barnet förstå hur det själv och världen runt omkring fungerar.
– All ny information som barnet tar till sig blir som mat för hjärnan. Informationen bearbetas och lärs in med upprepning. Man kan leka enkla övningar med sin bebis tills det blir tråkigt, men ge inte upp för tidigt, för bebisar behöver utmaningar och variation, säger Kristina Persson.
I de flesta handböcker för föräldrar är barnets olika utvecklingsfaser indelat i ålder. Vid en månad kan bebisen göra si och vid fyra månader så. Det här tänket vill Kristina Persson komma bort ifrån.
Som sjukgymnast har Kristina Persson träffat många små barn som hon inspirerats av. I sitt arbete leker hon fram övningar utifrån den förmåga och motivation som det enskilda barnet har, oavsett ålder. Man ska inte stirra sig blind på ålder och jämföra sitt barn med andras, utan mer se till vad det egna barnet faktiskt kan just nu, menar Kristina Persson. Om man ändå känner sig oroad över något finns alltid möjligheten att fråga på barnavårdscentralen.
GÖR ÖVNINGAR MED DITT BARN.
Huvudkontroll. Här får Hilda Persson-Candray sitta i en fåtölj, pappa Erik Candray håller ett stadigt tag om magen. Med denna övning tränar bebisen balans och huvudkontroll. Låt din bebis sitta så här när ni pratar med varandra tills du märker att den blir trött. Ta en paus mellan utmaningarna. Du kan variera övningen genom att flytta dig långsamt åt höger och vänster så att ditt barn vill försöka följa med. För att det ska lyckas får din rörelse inte vara för snabb, det tar en stund för signalerna att nå in i ditt barns hjärna för bearbetning och ut till musklerna igen.
Gripreflexen. Om något hamnar inne i bebisens hand så sluts den. Det ger barnet en bra början i att kunna gripa och hålla kvar föremål och övergår så småningom i ett viljemässigt gripande. På det här sättet kan ditt barn hålla kvar föremålet en stund och koppla ihop information från handen och synen och börja förstå hur det är att medvetet gripa om ett föremål. Använd gärna ett föremål som har starka färger eller tydliga kontraster och som lätt passar in i handen. Om du vill att ditt barn ska öppna handen kan du prova att stryka med dina fingrar på barnets handrygg. Då öppnas oftast handen och du kan ta bort en leksak eller stoppa dit en ny.
Magläge. Lägg din bebis på mage och låt armarna fungera som stöd. Gör som Kristina Persson och håll en tom papperspåse som är färgglad och prassla lite med den för att väcka din bebis intresse. När din bebis tittar på papperspåsen, kan du sakta flytta den åt höger och vänster och låta din bebis följa efter med blicken. Här får din bebis jobba med huvudets rörelser. Huvudet är stort för den lilla kroppen och tyngdkraften är en tuff utmaning. Din bebis börjar snart protestera. Många föräldrar ger därför upp för snabbt. Men om du hjälper din bebis med många och korta övningstillfällen ökar huvudkontrollen snabbt och det blir roligt att vara i magläge längre stunder.