Det är något som inte stämmer.
Så tänker många föräldrar till högkänsliga barn, men det kan vara svårt att sätta fingret på vad som är problemet. Barnet kanske uppfattas som blygt, går ibland in i sin egen värld och får oförklarlig panik vid ett besök i köpcentrumet. Samtidigt har det ofta ett rikt känsloliv och utvecklad empati.
Personlighetsdraget högkänslighet är vanligt och finns hos var femte person. Det syns i hjärnskanningar och innebär att nervsystemet även uppfattar subtila signaler och stämningar. En tillgång som kan vara svår att hantera. I synnerhet för barn som placeras i stimmiga förskole- och skolmiljöer, där de överstimuleras och blir speedade eller blockerade.
En som erfarit svängningarna på nära håll är Minna Laurell, som har en 4,5-årig dotter som är högkänslig.
– När det blir fel mår de väldigt dåligt och då mår hela familjen dåligt. Känsloyttringarna är så pass starka.
De flesta högkänsliga är introverta, vilket gör att de kan uppfattas som blyga och lite folkskygga. Barn med ett sådant beteende upptäcks lätt av förskolepersonal och lärare. Minnas dotter är, liksom hon själv, extrovert, utåtriktad.
– Hon är socialt fungerande och empatisk. På förskolan är hon omtyckt och vill vara med på allt, så det var ingen i omgivningen som såg det här. Det var snarare vi själva som förstod det. Det förklarade mycket.
På Facebook finns grupper för föräldrar med högkänsliga barn. Där diskuteras hur man ska få förskolan att vara trivsam, hur familjefriden påverkas av överstimulerade treåringar, eller hur hur man svarar svärföräldern som ber en att "sluta dalta".
Minna Laurell deltar då och då i diskussionerna.
– Råd som gäller icke högkänsliga hjälper inte oss. Många utmaningar som medlemmarna skriver om handlar om pedagoger som inte förstår. Det lättar på utanförskapet att läsa andras upplevelser.
Psykoterapeuten Lisa Pousette pratar ofta med föräldrar till högkänsliga barn. Hon är särskilt intresserad av frågan och har varit ledamot i Sveriges förening för högkänsliga. I vissa fall blir hon kontaktad efter att anhöriga eller skolpersonal föreslagit utredningar om ADHD eller autism.
– Det måste man ifrågasätta, och sedan observera barnet. Är beteendet likadant överallt, eller handlar det om ett beteende utanför hemmet och ett annat hemma? Högkänsliga barn agerar olika i olika miljöer.
Skolans och förskolans verksamhet är ofta anpassad efter "tåligare" barn, med rörig inomhusmiljö och stora barngrupper, menar Lisa Pousette.
– Det kräver mycket av lärare att försöka identifiera de här barnen och kanske låta dem få leka lite för sig själva ibland.
Hon vill också slå ett slag för högkänsliga killar.
– Vi har inte kommit längre i samhället än att det anses trevligt att en flicka är känslig, men att det inte ses som vidare manligt att säga att en tonårspojke är det. Det passar inte in i normen. Pojkarna blir därför svårare att upptäcka, och många försöker dölja problemen genom hela livet.
För Minna Laurell och hennes familj har vardagen blivit lättare att hantera efter att de anpassat sig efter dotterns behov. God sömn och regelbundna måltider är viktiga, liksom att inte planera in för många aktiviteter. Högkänsliga barn behöver ofta mera tid att ensamma bearbeta det de varit med om.
– Det är lättare nu när hon kan prata om det, men när hon var yngre skrek hon i stället när det blev för mycket.
Högkänsligheten märks också på andra sätt.
– Hon drömmer intensivt. Det märks att hon tar in information kopplade till rädslor väldigt djupt. Just nu tänker hon på bränder och tandtroll hela tiden. Hon har därför blivit rädd för socker och vill plötsligt borsta tänderna hela tiden. (TT)