Gång på gång kommer nya rapporter om att barnfattigdomen ökar i Sverige. Men det leder sällan till förbättringar för barnen.
– Genom åren har siffrorna om barnfattigdomen ständigt ifrågasatts. Men det är att lägga ut dimridåer och undvika grundproblemet, säger sociologiprofessor,
Elisabet Näsman, Uppsala universitet, som tillsammans med Christina von Gerber och Stina Fernqvist nyss kommit ut med boken Barnfattigdom.
Elisabet Näsman menar att debatten ofta blir vulgariserad. Dels jämförs barnen situation med fattigdom förr i tiden, dels jämförs den med förhållanden i länder där fattiga inte har pengar till grundläggande behov som mat, vatten och tak över huvudet.
– Då ser man inte helhetsbilden hur fattiga barn i Sverige har det. Att inte kunna köpa en dator kan verka som en futtig sak, men för de här barnen är det bara en del av deras hela livssituation. Dessutom finns dolda konsekvenser av fattigdom, säger Elisabet Näsman.
Till skillnad mot många forskare har hon valt att studera barnens perspektiv.
”Jag är liksom lite orolig för mamma. Hon har ingen ... varje gång jag ska gå och köpa mjölk så ser jag att hon bara har en tjugilapp och fem enkronor. När mamma börjar gråta då börjar jag också gråta. Hon brukar inte märka nåt för jag springer bara till mitt rum.”
Sagt av Rebecka 9 år
Att barn i fattiga familjer oroar sig för sina föräldrar har Elisabet Näsman funnit i barnintervjuer. Inte sällan leder det till att barnen tar ansvar för familjens ekonomiska situation.
”Ibland kan det vara så att min syster vill ha någonting jättedyrt och jag vill också ha men dom kan ju inte köpa till båda. För det blir för dyrt ... så jag får skippa det.”
Sagt av Matilda 11 år
Många gånger anpassar sig barnen genom att avstå ifrån att be föräldrarna om pengar eller annat. Genom att inte ens be om något föregriper de ett nej från föräldrarna. Barnen ser också att sina behov som en ekonomisk belastning. Någon kallar sig själv för en utgift för familjen och en annan drar slutsatsen att hon och hennes syskon är mer jobbiga än andra barn.
”Mamma är ensamstående ... och hon har två barn som är väldigt så här jobbiga/ ... /Jag tror hon mår jättedåligt för jag tror inte att det känns så himla bra att ens barn säger typ: Du är en fattiglapp. Du kan ju inte ens köpa det för att vi är så fattiga, det kan ju inte kännas så bra. ”
Sagt av Nora 13 år
Fattiglapp, som användes i förnedrande syfte på 1800-talet, är ett ord som Elisabet Näsman inte hade väntat sig att möta i modern skolgårdsjargong.
”Typ fattiglapp, man blir kallad för det. Mm, typ när någon inte har råd med att göra något ... men ifall de har bra kläder, då blir de inte kallade så.
Robert, 13 år berättade att barn använde ordet fattiglapp för att retas
Barnens svar visar att de också riskerar att hamna utanför kamratgruppen eller att bli trakasserade i skolan, som är en speciell miljö där elever blir bemötta och får social status utifrån hur de andra eleverna bedömer dem.
– Väldigt små summor som 50 kronor till en utflykt kan vara för mycket för de här familjerna. Inom skolan saknar de vuxna kunskaper om hur hårt det kan slå för de fattiga barnen, säger Elisabet Näsman.
Flera barn beskriver att de blivit utpekade och utsatta för förnedrande kommentarer. En vanlig orsak är kläder. Barn kan uppfattas som fattiga om deras kläder är urväxta, inte passar till deras ålder eller inte har kläder att variera med. För barnen är det viktigt att familjens dåliga ekonomi inte ska märkas. Att vara fattig är behäftat med skam.
Enligt Elisabet Näsman skapar friluftsdagar med resor, klasskassor och krav på gymnastikutrustning situationer där fattigdomen blev synlig.
– Skolan ska inte bidra till att barnens ekonomiska utsatthet exponeras. Det som skolan arrangerar ska skolan också betala för, annars bör de avstå, säger Elisabet Näsman och tillägger att skolorna borde underlätta för barnen i stället.
– I undervisningen kan man ta upp teman som konsumtionstrycket i samhället. Och lärarna bör undvika att starta höstterminen med att barnen får berätta om vad de har gjort under sommaren. Det drabbar de barn som inte varit med om något spännande under sommaren dubbelt.
I hennes bok framkommer att de fattiga barnen är vana att avstå från aktiviteter, resor och utflykter på grund av att föräldrarna inte har råd.
”När kompisar ska på stan och fika och man ska följa med så kan man inte gå med och fika, man har inte pengar till det. Förut så ville kompisar att jag skulle följa med och åka buss, så sa jag att jag inte hade råd men de bara: Det kostar ju bara en tia, man jag hade fortfarande inte råd liksom ... så tjatade de på mig jättemycket. Om jag hade använt tian så skulle jag inte ha några ... då skulle jag ha för lite pengar.”
Sagt av Jessica 12 år
För att klara av liknande situationer utvecklar barnen olika strategier. En kan vara att de säger att de redan är upptagna, men det medför att de hamnar utanför kompisgemenskapen.
Är det något som förvånat dig under den här forskningen?
– Trots vårt svenska socialförsäkringssystem finns det familjer som inte får ekonomiskt bistånd till medicin när barnen blir sjuka eller till resor till sjukhus eller glasögon.
Elisabet Näsman påpekar att nivån på försörjningsstödet (som förut kallades socialbidrag) är beräknad utifrån att det ska vara kortsiktigt lösning, ett slags akut ekonomisk hjälp men att det i praktiken är det stöd som familjer får år ut och år in.
– Man klarar sig en kortare tid men inte i längden. Nivån på försörjningsstödet är för låg.
Hon konstaterar att fattiga barn inte får vara barn, utan många gånger tvingas överskrida gränsen till vuxenliv. Men å andra sidan blir de aldrig tillfrågade om sina behov av socialtjänsten, Kronofogden eller rättsväsendet.
Du föreslår att barn borde få komma tills tals i kontakten med myndigheterna. Varför då?
– Eftersom barnen skyddar sina föräldrar från ekonomiska krav genom att inte berätta vad som behövs till exempel i skolan, vet föräldrarna inte alltid om vad de behöver söka ekonomiskt bistånd till för barnen och socialtjänsten behöver träffa barnen för att förstå deras situation.
Fotnot: De intervjuade i boken är familjer som har haft försörjningsstöd men någon gång överklagat socialtjänstens beslut.