På 1990-talet berättades om ett amerikanskt försök att låta ett dataprogram skriva referat från basketmatcher. Lagledarna fyllde i faktauppgifter, lagens och spelares poäng under matchen, sedan skrevs referatet automatiskt: Lag A krossade lag B trots en usel start i första perioden. Spelade C dominerade under korgarna och tack vare spelare D:s skytte stod det tidigt klart var segern skulle hamna … Programmet kändes som ett starkt hot mot oss journalister, snart skulle vi inte längre behövas.
I dag känns det som en självklarhet att man inte kan skriva så usla artiklar. Efterfrågan på initierade och analytiska texter om basket, liksom om alla övriga tänkbara ämnen, är större än någonsin. Teknikutvecklingen har lett till mångdubbelt fler och kunnigare aktörer – att den också lett till stora problem för tryckta medier är delvis en annan sak.
Forskarna Stefan Fölster och Lars Hultman skrev för precis ett år sedan en debattartikel (DN 15/6 2014) om de svenska effekterna av ”The second machine age”, den digitala automatiseringen. Slutsatsen var att över hälften av de svenska jobben kan vara borta om 20 år. Och till skillnad från industrialismen drar digitaliseringen med sig jobb även från mellanlöneskiktet, till exempel ekonomer och försäljare.
Slutsatsen kan mycket väl sann, utan att det för den skull betyder att vi får färre jobb och högre arbetslöshet. Rädslan finns i det faktum att det är mycket lätt att se vilka jobb som kan vara på väg bort, medan det är motsvarande svårt att se vilka som kan komma i stället.
Rent krasst, är du en lika bra eller sämre försäljare än en robot så kommer ditt jobb att vara hotat. Men kan du lära dig mer om marknadsföring och kundrelationer, så att dina resor och dina besök ger ett mervärde, då kan du känna dig tryggare.
Trots den globala finanskrisen och trots att 100 000-tals industrijobb försvunnit, har den svenska jobbtillväxten varit smått fantastisk de senaste tio åren. Trots att svenskarna också blivit 750 000 fler sedan 2005 har arbetslösheten inte ökat och nu är den långsamt på väg nedåt. Och enligt Arbetsförmedlingens prognos i förra veckan sjunker arbetslösheten från 7,8 i dag till 7,5 procent under det andra halvåret 2016.
Befolkningsökningen fortsätter och 2015-2016 kommer 90 000 nya personer in i arbetskraften (som är alla mellan 16 och 64 år). Men samtidigt tillkommer 111 000 nya jobb, enligt prognosen. Jobben kommer inom den offentliga sektorn, där pensionsavgångarna är stora, men också i den privata tjänstesektorn. Hotell, restaurang och handel är exempel på branscher som kommer att behöva anställa.
Måste vi arbeta då? Är det inte till viss del skönt om jobben rationaliseras bort, det kanske till och med borde vara det yttersta målet? Ja, det enkla svaret är att vi behöver arbeta för att kunna äta och bo samtidigt som samhället behöver våra skatteinbetalningar för att finansiera den gemensamma välfärden. Även ett system med medborgarlön skulle kunna ge skatteintäkter, men dessa skulle med tiden bli lägre och lägre om vi inte producerade något av värde. DN:s före detta kolumnist Lena Andersson tog effektivt kål på myten om det utopiska arbetsfria samhället när hon i en kolumn (17/4) konstaterade att detta skulle kräva mängder av tvångsarbete.
Arbetet attackeras nu från vänsterhåll, till exempel av statsvetaren Roland Paulsen, vilket kan ses som en reaktion på alliansens arbetslinje. Men förutom en pågående debatt om arbetstiden är det oklart vad man vill ha i stället, och Socialdemokraterna och alliansen bildar en effektiv pakt för en fortsatt strävan mot full sysselsättning.
Hälften av alla jobb vi känner till kommer att behövas även i framtiden, och behoven kommer att öka. Övriga jobb kommer till stor del att utföras av en ny generation som nu lär sig nya saker. För de lite äldre som riskerar att hamna i kläm gäller det att satsa på utbildning, kompetensutveckling och att till exempel börja skriva basketreferat med mycket kunskap och stark närvarokänsla.