När polisen i onsdags ordnade pressträff inför valrörelsen så var Stefan Hector, valansvarig inom Polismyndigheten, noga med att poängtera just detta: Även om polariseringen är större och försöken utifrån att påverka valdebatten väntas öka så är det svenska valsystemet robust. Man kan tillägga att systemet också har en djup folklig förankring. Enstaka övertramp av alltför nitiska partiarbetare brukar väcka starka reaktioner.

De stora riskerna ser annorlunda ut. En av dem är att extrema grupper struntar i att söka tillstånd för demonstrationer och i stället går till ”direkt aktion” med våld som sannolikt inslag.

De grupper som kan förväntas agera på det sättet är små och i sig själva inget hot mot demokratin, men de utgör ett hot mot allmänheten på de ställen där de uppträder. Det gäller både den så kallade autonoma vänstern och nazistgruppen NMR – och det är ett oroande faktum att personer med anknytning till NMR fått vapenutbildning hos en motsvarande extremistgrupp i Sankt Petersburg.

Polisen kommer givetvis att försöka avstyra inicidenter av detta slag. Men frågan är hur långt det hjälper. Att skapa en känsla av hot i samhället är ju i själva verket en del av strategin hos dessa grupper. Beredskap för mer handfasta polisinsatser förefaller nödvändig.

Ännu en risk är att självutnämnda småpåvar i utsatta områden aktivt försöker hindra kvinnor eller politiska motståndare att ens gå till vallokalen. Det finns information från tidigare val om sådana försök.

Man kan också lätt föreställa sig hot från diktaturregimer mot landsmän i exil i syfte att avhålla -dem från att engagera sig politiskt i Sverige eller delta i opinionsbildningen inför valet. Att motverka sådant kan vara mycket svårt, men det är uppmuntrande att polisen ser denna uppgift som en av dem som man bör prioritera.

En tredje risk – och den som oftast diskuteras – är förstås att utländska intressen (Ryssland är ett givet exempel) genom falsk eller vilseledande ”information” försöker påverka både partier och olika målgrupper bland väljarna. Sådant har bevisligen förekommit i andra länder i ganska stor skala. Syftet kan enklast beskrivas som att man vill försvaga eller underminera västliga samarbetsorganisationer som EU och Nato och försvaga tilltron till de demokratiska institutionerna.

Ansvaret för att möta desinformation med saklighet måste ligga hos seriösa medier och politiska aktörer. Polisens uppgift är av annat slag, men dit hör alltid att utreda hot mot exempelvis förtroendevalda och journalister.

Här har det dessvärre brustit ibland. Det är mycket viktigt, för hela det demokratiska systemet, att polisen inför valet sätter in större resurser än tidigare på att utreda brott av detta slag.

Håkan Holmberg

Politisk chefredaktör