Men den friande domen 14 juni 2016 vid Attunda tingsrätt gällande en 25-åring som rest till Syrien tyder på att lagändringen inte fått avsedd effekt. Ett nu aktuellt lagförslag (SOU 2016:40) söker att kriminalisera deltagande i stridsrelaterad verksamhet i en väpnad konflikt utomlands till stöd för en sammanslutning som begår särskilt allvarlig brottslighet (terroristorganisation).
Nuvarande ordning bygger på att stridande är förbjudna att utföra vissa gärningar i väpnad konflikt som anses utgöra krigsförbrytelser, till exempel att rikta våld mot civilbefolkning, tortera fångar och plundring. Av detta följer att vissa gärningar som inte är förbjudna är tillåtna i krig, exempelvis är det tillåtet att rikta våld mot motpartens stridande.
Om lagförslaget genomförs kommer personer som deltar i strid för en viss grupp att bli kriminella alldeles oavsett om de berörda personerna följer krigets lagar eller själva deltar i ett terroristbrott. Den enskilda personens intresse för att respektera den humanitära rätten och avstå från terrorhandlingar riskerar att försvinna.
Förslaget utmanar rådande separation av ansvar: kombattanter och stridande på lägre nivå har att förhålla sig till krigets lagar (jus in bello) medan ansvaret för om konflikten överhuvudtaget ska föras vilar på politiska och militära ledare, det senare benämnt jus ad bellum vad avser krig mellan stater.
Att sprida ansvaret för att konflikten äger rum från ledarna till fotsoldaterna kan verka lockande, men om detta genomförs konsekvent så skulle exempelvis den tyska Wehrmachtsoldaten bli ansvarig för invasionen av Polen 1939 och den amerikanske fänriken kunna ställas till svars för USA:s angrepp mot Irak 2003.
Nu är inte lagförslaget konsekvent. Ansvaret för att det råder väpnad konflikt kommer endast att landa på stridande för en terrorgrupp och inte på staten. Detta kan framstå som rimligt då stater har våldsmonopol. Denna inkonsekvens kan dock bli upprörande när staten gör sig skyldig till omfattande krigsförbrytelser.
Varför ska endast individer som slåss mot staten ställas till svars för att konflikten äger rum? Ska inte en regeringssoldat helt vägra att tjänstgöra om konflikten i grunden är fel? Syrien är ett illustrativt exempel där Assadregimen förmodligen har mer blod på sina händer än samtliga rebellgrupper. Utredningen försöker att mildra dessa problem, men når inte hela vägen.
Om lagstiftaren vill komma åt alla som på något sätt stöder terrororganisationer vore det kanske lämpligare att kriminalisera medlemskap i dessa organisationer i stället för att kriminalisera deltagande i strid.
Att kriminalisera medlemskap kommer väcka andra problem men separationen mellan krigets lagar och ansvaret för att konflikt äger rum upprätthålls.
Mark Klamberg
Docent i folkrätt vid Stockholms universitet och fristående kolumnist i UNT