”Inte en knatte ska lämnas bakom”. Förre S-ledaren Håkan Juholt hann sätta några avtryck under sitt knappa år som partiledare. Ett var att han förde upp ”barnfattigdomen” på den politiska agendan. Det vill säga Rädda Barnens mått på barn som lever i ekonomisk utsatthet. Det är ett absolut mått som introducerats av Tapio Salonen, professor i socialt arbete.
Måttet bygger dels på om man har socialbidrag, dels på om inkomsterna räcker till det nödvändigaste, i båda fallen drygt 18 000 kronor per månad för en familj med två vuxna och två barn. Barn i familjer som ligger på eller under denna nivå räknas som ekonomiskt utsatta. Enligt Rädda Barnens rapport för 2015 (som bygger på statistik från 2013) är 234 000 barn i Sverige, 12 procent av alla barn, i den situationen.
Man kan konstatera att andelen utsatta barn följer den ekonomiska utvecklingen i landet. Alltså var något fler barn ekonomiskt utsatta under krisåret 2009 (13 procent), och aldrig har vi haft så stor andel utsatta barn som under 1990-talskrisen. Toppåret, egentligen bottenåret, var 1997 då 22 procent av alla svenska barn inte hade vad de behövde, enligt Rädda Barnens mått.
Att barnfattigdomen fick så stor uppmärksamhet under Juholtåret 2011 berodde på en svag uppgång från det historiska bottenåret 2007, från 10,9 till 12-13 procent. För inte så få i frontlinjen var det alliansregeringens politik som var måltavlan. Att på något sätt invända mot bilden av hundratusentals fattiga barn i Sverige var inte lätt. Den som försökte fördjupa bilden kunde få löpa gatlopp i den offentliga debatten, vilket till exempel hände SVT Uppdrag Gransknings Janne Josefsson.
I fredags passerade Rädda Barnens årsrapport obemärkt. Det är mycket olyckligt att det saknas ett mellanting mellan politiskt slagträ och tystnad då ekonomiskt utsatta barn är och förblir ett stort samhällsproblem. Barnen behöver stöd och framtidshopp. Ensamstående föräldrar och föräldrar födda utomlands behöver både stöd, jobb och förutsättningar för att jobba. Detta måste diskuteras och problematiseras alla år, oavsett vilken regering vi har för tillfället.