Justitiekanslerns beslut att inte gå vidare med de anmälningar som gjorts var därför väntat. Det ska vara svårt att fällas för yttrandefrihetsbrott och budskapet i taket ovanför rulltrappan var naturligtvis medvetet formulerat så att det inte skulle kunna fällas. Den avsedda effekten uppnåddes ändå – man underblåser fördomar mot romer och en proteststorm utbryter som ger SD möjlighet att framställa sig som oskyldiga och förorättade.
Det går naturligtvis inte att dra en rak linje mellan attentatet mot romska tiggare – senast i Göteborg i lördags – och denna affischkampanj och dess efterspel. Men den som finner det förenligt med sina politiska syften att anspela på föreställningar om en viss grupp som ett hot mot samhället i övrigt bidrar ofrånkomligen till en atmosfär där enskilda personer kan tro att det är legitimt att strunta i lagar och rättssamhälle och själva attackera andra.
Stockholms lokaltrafik har uppenbarligen inte reflekterat över detta alls när man gett tillstånd till affischkampanjen. Ändå är den principiella sidan av saken inte ens svår. Arkitekturkritikern Ola Andersson reder pedagogiskt ut begreppen i en artikel i Dagens Nyheter i fredags. Det avgörande i sammanhanget är begreppet ”allmän plats”.
Gator och torg är allmänna platser. De ägs av kommunen, alltså av oss alla gemensamt. Där är det både tillåtet att tigga och att bilda opinion för att tiggande ska förbjudas. Mark eller anläggningar som ägs av enskilda, vare sig det är privatpersoner eller juridiska personer, är däremot inte allmän plats. Där får man inte utan tillstånd tigga eller bedriva propaganda för någon tänkbar åsikt om tiggande. Den som äger en galleria har sin fulla rätt att avvisa den som vill bedriva propaganda för en politisk åsikt och den som äger en trädgård har all rätt i världen att avvisa utomstående som vill använda den för egna syften.
Tunnelbanan är inte allmän plats. SL har regler för annonsering som företaget självt har satt upp och har all rätt i världen att tillämpa. Som Ola Andersson påpekar är en förklaring till att diverse porrklubbar i Stockholm gör reklam med hjälp av speciella bilar som kör runt på gatorna (alltså allmän plats) att SL inte vill upplåta affischutrymme i tunnelbanan. I SL:s ”Riktlinjer för reklam och evenemang i SL-trafiken” står det, som Andersson också påpekar, att man ska undvika reklam som kan uppfattas som stötande, sedlighetssårande eller sårande mot folkgrupp.
SL behöver alltså inte ens ställa sig frågan om en viss typ av propaganda innebär hets mot folkgrupp i lagens mening. Man kan själv avgöra vilken reklam man vill släppa fram. Och SD:s yttrandefrihet begränsas inte av att SL tackar nej. Man måste inte affischera i tunnelbanan. Partiet har samma tillgång som andra till allmän plats, på gator och torg.
Håkan Holmberg
Politisk chefredaktör