Är det verkligen intressant och relevant att få veta hur många brott som begås av utlandsfödda respektive infödda svenskar? Ja, på ett sätt är det aldrig fel att få fakta på bordet. Vi behöver fakta för att åtgärda samhällsproblem. Brist på fakta öppnar för spekulationer och tyckande, ett klimat som gör det svårt att hitta de rätta lösningarna.
Men om den som kräver fakta på bordet inte är intresserad av att hitta lösningar? När Mattias Karlsson (SD) i SVT:s Agenda (15/1) kräver en uppdaterad brottsstatistik är det inte för att kunna hitta vägar in på arbetsmarknaden för nyanlända eller bygga bort segregationen. Det är för att kunna visa att utlandsfödda är mer brottsbenägna än svenskar.
Justitieminister Morgan Johansson (S) vill inte gå honom till mötes och svarar att regeringen redan har den statistik man behöver. Det är också på ett sätt förståeligt. I fredags kom Arbetsförmedlingen med statistik som visade att arbetslösheten för utlandsfödda är 22 procent, mot 4 procent för svenskfödda. Arbetslöshet är en av de viktigaste faktorerna som leder till ekonomisk utsatthet, psykisk sjukdom, missbruk och därmed även brottslighet. Att nationalitet eller etniskt ursprung i sig skulle öka risken för att begå brott är, när man tänker närmare på det, helt absurt.
Situationen i vissa utsatta förorter måste bekämpas på två fronter. Tryggheten är alltid högsta prioritet. Polisen, ambulansen och brandkåren måste våga komma dit. Folk som bor där måste våga gå ut och de måste kunna leva sina liv. Samhället får aldrig ge vika för den organiserade brottsligheten. Polisen ska ha de resurser som krävs för att upprätthålla säkerhet och trygghet.
Sedan krävs krafttag mot diskrimineringen. Det är orimligt i sig att det tar en generation för nyanlända att etablera sig i samhället. Och det är särskilt orimligt när Sverige under de närmaste 10-15 åren kommer att ha svår personalbrist i välfärden. Den som ser sig omkring på en äldrevårdsavdelning i dag kan konstatera att Sverige inte hade klarat sig utan invandring. Unga måste kunna känna hopp och barriärer som finns måste övervinnas. Språk och utbildning är exempel på sådana hinder, men diskrimineringen är ännu värre.
Trots allt är det så att hatsajter och politiker med en främlingsfientlig agenda gynnas mest om vi inte har aktuell och tillförlitlig statistik. Som vi sett de senaste decennierna kan varje brott, eller bara misstanke om brott, tas till intäkt för stor brottsbenägenhet hos en viss grupp. Oron, detta ord som används allt oftare, ökar när vi inte riktigt vet. Ligger det kanske någonting i vad de säger, trots allt?
Justitieministern måste alltså komma över obehaget och låta Brå ta fram en statistik som är färskare än den från 2005. Sedan kan man gå bakom siffrorna, förklara sammanhangen och förhoppningsvis komma med mer precisa åtgärder som leder till ett tryggare samhälle för alla.