Socialdemokraterna sätter gärna likhetstecken mellan sig själva och Sverige. Regeringsmakten tillhör det gamla folkhemspartiet och oppositionen tenderar att behandlas som ett irriterande störningsmoment. S-veteranen Marita Ulvskog har sagt att den borgerliga valsegern 1976 kändes som en statskupp. Att döma av partiets beteende är hon inte den enda som tänker i de banorna.

Alliansen har från början ansetts vara fusk. Ett borgerligt samarbete skapade en motvikt till Socialdemokraterna som tidigare varit ensamt störst, och blev det regeringsalternativ som väljarna valde inte bara en utan två gånger. En tidigare splittrad opposition gjorde gemensam sak och visade sig lösningsorienterad. Allianssamarbetet är i sig ett bevis på hur partier kan välja att arbeta tillsammans och hitta vägar för att få igenom sin politik. Det var det bästa, kanske enda, sättet att sätta punkt för Socialdemokraternas hegemoni.

Nu finns en gemensam fiende för sju av riksdagens partier. En lösning måste till där Sverigedemokraterna hålls borta, utan att Sverige för den skull står förlamat 10 september. För att den ekvationen ska gå ihop krävs att Socialdemokraterna kliver ner från sina höga hästar och inser att tiden då de var ett 45-procentsparti sedan länge är förbi. Även Socialdemokraterna måste visa sig lösningsorienterade och ta ansvar för att få till ett hållbart samarbete efter valet.

S talar gärna om för väljarna att Sverigedemokraternas position gör det omöjligt att rösta på alliansen om man vill undvika SD-inflytande. Under den nyligen avslutade Almedals-veckan har alliansföreträdare fått lägga stor del av sitt mediautrymme på att svara på frågor om hur SD ska hållas utanför efter valet.

Samtidigt seglar Socialdemokraterna förbi utan att varken Magdalena Andersson eller Stefan Löfven blir särskilt grillade om regeringsfrågan, och vad som händer om SD väljer att stödja en socialdemokratisk regering. Detta trots att Sverigedemokraterna kan komma att rösta på en Socialdemokratisk budget – något de öppnade för så sent som under Almedalsveckan.

I en intervju med Dagens Nyheter (29/6) berättar Miljöpartiets tidigare språkrör och före detta minister Åsa Romson om sin upplevelse av regeringssamarbetet. Hon beskriver nästintill obefintlig kontakt mellan språkrören och statsministern, och under migrationsförhandlingarna 2015, en ”hätsk och stressad stämning mellan de två staberna”. Romson menar också att Socialdemokraterna har svårt att godta andra åsikter än sina egna. Socialdemokraterna går nu till val under parollen ”Starkare tillsammans”, men de är varken starka eller tillsammans. Valrörelse med Åsa Romsons gamla parti tackade man nej till redan 2016.