Dagens unga är i princip oanställningsbara. Det menar organisationen Företagarna i sin årliga enkätrapport. Redan titeln förklarar frankt problemet: Det är attityden, dumbom.
Men är det verkligen det?
Först den goda nyheten: 46 procent av alla små- och medelstora företag har haft behov av att nyanställa under de senaste två åren. Sedan till det dåliga: Bara hälften har lyckats, och det beror till stor del på att de inte hittat folk med önskvärda "egenskaper". I Uppsala län menar hela 83 procent av arbetsgivarna att svårigheterna med att rekrytera någon med rätt sorts personlighet har varit stora eller mycket stora. Allt detta enligt Företagarnas rapport.
Att arbetsmarknaden genomgått stora förändringar de senaste decennierna står bortom allt tvivel. Många av de gamla jobben har helt enkelt försvunnit, inte minst inom industrin, och Sverige är numera det land som har lägst andel enkla jobb i hela Europa.
Även de enkla jobb som finns kvar har ändrat karaktär. Tjänstesektorn växer, och arbete där medför förstås ofta krav på viss social kompetens. Men det räcker inte längre att le artigt och sköta sina arbetsuppgifter väl, man måste numera också vara utåtriktad, skojfrisk och glad. Medierna har tidigare i år uppmärksammat hur den nya kafékedjan Joe & The Juice till och med anordnar castings där bara de snyggaste och charmigaste "vinner" förstapriset: en anställning.
Det finns helt enkelt inte mycket utrymme för dem som vill ha ett jobb som bara är ett jobb. Inte heller städare undkommer extra känsloarbete numera, visar det sig om man går igenom de lediga tjänster som Arbetsförmedlingen listar i Uppsala län. Just städning hör till de branscher som ökar allra mest, och man skulle kunna tro att även småsura och inåtvända individer skulle komma till sin rätt där. Att det skulle räcka att "vara noggrann och ha kunskaper om hur städning ska utföras", som en annons lakoniskt beskriver det. Men icke.
I samtliga andra annonser ställs därtill krav på en stjärnpersonlighet. Man ska ha "god social kompetens och hög servicekänsla" samt gilla att "ha många järn i elden", enligt en av arbetsgivarna. En annan efterlyser "motiverade personer som drivs av att hjälpa andra människor". En tredje läxar upp den tänkta anställda: "Städar gör man med passion och inlevelse. Du ska också ha god fysik samt ha en glad och positiv inställning."
Sådär fortsätter det, annons efter annons. Inte ens som lokalvårdare på kommunen går man fredad, utan tvingas bidra med att "skapa lagkänsla".
Det är fullt möjligt att unga av i dag verkligen är hopplösa.
Men kanske har många företag även groteska förväntningar på vad de kan kräva av någon som enligt arbetsbeskrivningen kommer att jobba deltid, vid behov, och för rätt låg lön? Kanske är det rentav orimligt att den som behandlas som mer eller mindre utbytbar samtidigt förväntas ge hela sin själ?
Lisa Magnusson
Vikarierande ledarskribent