När populistiska och auktoritära politiska krafter kommer till makten lever domstolarnas oberoende farligt. I länder som Polen och Ungern försöker regeringarna att underminera alla former av maktdelning för att ostört kunna styra efter eget gottfinnande. Utvecklingen i Östeuropa har visat att demokratins och rättsstatens normer inte kan tas för givna, att respekten för principen att den lagstiftande och den dömande makten ska hållas åtskilda inte delas av alla. Också i Sverige har vi anledning att fundera på hur vi kan stärka rättsstatligheten och skyddet av den enskildes frihet. Domstolarnas oberoende är inte hotad i dagens Sverige av det enkla skälet att det inte finns en populistisk politisk majoritet som utmanar rättsstatens principer. Men det finns goda skäl att genomföra reformer som rustar oss för en annan politisk verklighet.

Ett enigt konstitutionsutskott (KU) ställde sig nyligen bakom kravet att stärka domstolarnas oberoende från den politiska makten och i veckan beslutade riksdagen att skicka frågan vidare till regeringen.

Bland annat vill riksdagen att det i grundlag ska bestämmas hur många ledamöter Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen ska ha samt att det även sätts en lägsta pensionsålder för när ett justitieråd ska kunna uppmanas att avgå. Detta för att politikerna inte ska kunna fylla på med sina ”egna” kandidater eller tvångspensionera domare på det sätt som skett i andra länder.

Slutligen vill riksdagen inrätta ett domstolsråd för att styra Domstolsverket. I dag är Domstolsverket, som beslutar om budget för domstolsväsendet, en myndighet under regeringen. Det är alltså regeringen som i dagsläget utser generaldirektören för Domstolsverket.

Tillsammans tydliggör förändringarna rågången mellan den lagstiftande och den dömande makten.

De beslutade förändringarna är ett led i en flera år lång process där den svenska rättsstaten har stärkts. Domstolar och förvaltningsmyndigheter har i dag konkret lagprövningsrätt efter att det så kallade uppenbarhetsrekvisitet togs bort i och med grundlagsreformen 2010. Tidigare fick domstolar och myndigheter endast överpröva lagar och förordningar som ”uppenbart” stred mot grundlagen. I samma veva stärktes också Lagrådets ställning så att det numera alltid krävs ett yttrande från rådet i samband med nya lagförslag.

På lång sikt är det bara en demokratisk politisk kultur som kan upprätthålla demokratin. Politiska partier, civilsamhället och privatpersoner har alla ett ansvar att vårda demokratiska värderingar. Men en stark rättsstat kan på kort sikt vara ett viktigt korrektiv mot populistiska och klåfingriga politiker. Den av KU initierade förstärkningen av de svenska domstolarnas oberoende är därför välkommen.