Efter trippelmordet i Malmö gjorde Katrin Stjernfeldt Jammeh, kommunstyrelsens ordförande (S) i staden, ett inlägg på Facebook där hon fördömde dödsskjutningen: ”Blir seriöst arg av informationen om skottlossningen vid Värnhem. Noll respekt för liv och andra människors trygghet. (...) Många ledsna och oroliga.” I inlägget skrev hon också att hon varit i kontakt med polisledningen för att informera sig om det aktuella utredningsläget. Hon konstaterade vidare att mer resurser tillsammans med ny vapenlagstiftning och kameraövervakning har gjort skillnad i stadens arbete mot de kriminella gängen. Stjernfeldt Jammeh gjorde med andra ord vad som kan förväntas av en person i hennes roll. Hon fördömde det inträffade, höll sig uppdaterad om händelseutvecklingen och vidgade perspektivet genom att berätta vad politiker gjort och gör åt gängkriminaliteten och dödsskjutningarna.

Men hennes harmlösa inlägg räckte för att några av landets mest namnkunniga högerdebattörer skulle tända till. Twitter svämmade över av indignerade och hånfulla kommentarer. Paulina Neuding, chefredaktör för nättidningen Kvartal, förfasade sig över ”denna infantilism” från Stjernfeldt Jammeh och uttryckte sin oro för den stackars staden: ”Arma Malmö.” Ann Heberlein, författare och riksdagskandidat (M) som aldrig missar att tillfälle att kritisera vänstern, frågade sig varför Stjernfeldt Jammeh ”uttalar sig som en tonåring med dåliga betyg”. Timbros Johan Ingerö tyckte att inlägget påminde om ett ”brev till Bullen” och Rebecca Weidmo Uvell, borgerlig debattör och föreläsare, menade att det lät som om Stjernfeldt Jammeh ”pratar till en grupp barn”.

Reflexen att oavsett tillfälle hoppa på en politisk meningsmotståndare och anmärka på så ovidkommande saker som hennes språkbruk är oseriös och osmaklig. Och bådar sannerligen inte gott inför valrörelsens slutskede.

Arma debattklimat.