Det berättade läraren Sara Bruun på Expressens debattsida i fredags. Periscope är en app som man kan ladda ner till sin mobil och sedan använda för att direktsända en skollektion, en fest, ett bråk på stan eller vad som helst annat. Och ett periskop är som alla vet en anordning som kan användas för att spionera utan att själv synas.
Ny teknik kan användas på roliga sätt och missbrukas på sätt som skapar intensiv olust hos den som utsätts. Att som lärare upptäcka att man har smygfilmats under en lektion och att filmen sprids till vilka mottagare som helst är naturligtvis något av det mest obehagliga man kan vara med om i sin yrkesutövning. Men det kan också finnas direkta risker – antag att någon direktfilmar en fest och att vem som helst kan se var festen äger rum. Det kan vara liktydigt med att öppet inbjuda till bråk.
Det går inte att införa lagar och bestämmelser som ska förhindra att Periscope-appen används på detta sätt. Allt handlar om gott omdöme och om att kunna sätta gränser. Men ofta finns en uttalad eller outtalad föreställning att det är någon form av övergrepp att exempelvis ha regler för hur mobiltelefoner får användas i ett klassrum – om de alls ska användas där.
Men övergreppen i sådana fall som Sara Bruun beskrev riktas ju mot de lärare som tvingas uppleva att de filmas och läggs ut – och mot andra elever som kan råka ut för samma sak. Här går en gräns som inte kan rubbas utan risk för mycket allvarliga konsekvenser för enskilda människor.
På många håll löser man mobilproblematiken enkelt genom att skolan fastställer regler som eleverna inser att de bör respektera. Ibland får man vara lite mer drastisk och samla in mobiltelefoner före varje lektion. Men man kommer inte åt missbruk och dålig nätetik på fritiden.
Som med så mycket annat är det avgörande att vuxenvärlden visar vad som är rätt och fel. Vuxenansvar är inget övergrepp.
Håkan Holmberg