Det kan tyckas egendomligt, men har minst två förklaringar. En av dem är en ingrodd föreställning om att korruption i stort sett är ett okänt fenomen i Sverige. En annan är att den politiska (och ofta S-märkta) eliten under lång tid varit åtskild från den elit som finns inom näringslivet.

Så är det inte längre. En undersökning från organisationen Transparency International visar att Sverige sjunker på listan över världens minst korrupta länder och nu ligger sist i Norden. Regeringsmakten växlar oftare än förr och fler tidigare ministrar och statssekreterare kan behöva ny sysselsättning.

Det betyder inte att alla som ”byter sida” kommer att utnyttja kunskaper och kontakter på tvivelaktiga sätt, men risken kan inte heller ignoreras. Det gäller i särskilt hög grad om den som lämnar en ledande politisk position snabbt övergår till lobbyverksamhet för privata intressen på samma område.

Regeringen föreslår nu en karantänsregel som säger att ett år måste förflyta innan den som lämnar ett uppdrag som statsråd eller statssekreterare kan åta sig framträdande uppdrag inom näringslivet. De ministrar och statssekreterare som sitter nu blir de första som kommer att omfattas av reglerna. Några sanktioner föreslås dock inte – förmodligen räcker risken för besvärande publicitet för att avhålla den som får ett frestande anbud från att bryta mot reglerna.

Förslaget bör få brett politiskt stöd. Men regeringen hade mycket väl kunnat gå längre. Politiskt sakkunniga och rådgivare inom regeringskansliet har också känsliga positioner och bör omfattas av samma regler som statssekreterare. Vi borde också ha en motsvarande reglering för politiker på lokal och regional nivå.

Andra länder har dessutom längre karantän än vad Sverige kan få. Regeringens förslag får bara vara ett första steg.

Håkan Holmberg