I torsdags röstade Spaniens parlament med siffrorna 181-141 för den nya medborgarsäkerhetslagen, den som också kallats munkavlelagen. Lagen ger polisen större befogenheter att ingripa mot demonstranter, liksom mot migranter från Afrika. Den nya lagen uppenbara syfte trots är att stärka ställningen för regeringspartiet, konservativa Partido Popular (PP).
Lagen har mildrats och bantats en del sedan förslaget kom för drygt ett år sedan. Men principen att demonstrationsfriheten inskränks kvarstår. Polisen får rätt att gripa, visitera och bötfälla medborgare utan inblandning av domstolarna. En demonstrant utanför parlamentet kan få betala upp till 600 000 Euro (över fem miljoner kronor) i böter, den som maskerar sig eller gör motstånd mot polisen riskerar också höga böter. ”Lagen blir en garanti för alla medborgares säkerhet”, sade premiärminister Mariano Rajoy.
Lagförslaget läggs i en kontext där Spanien haft ständigt pågående demonstrationer sedan krisutbrottet 2008-2009. Flest var ute på gator och torg under de närmast följande åren då 15 maj-rörelsen, 15M, bildades, en organisation som kanaliserade den uppgivenhet som framför allt Spaniens unga känt och fortfarande känner. Totalt har antalet arbetslösa stigit till sex miljoner i Spanien och de unga har drabbats värst då över 60 procent av dessa saknar jobb.
Det är bara det att i stort sett alla demonstrationer har gått mycket lugnt till väga. Brottsligheten i Spanien har inte stigit alls under de senaste fem åren. Ungdomsrörelserna har tvärtom tagit fram nya intellektuella profiler som utmanat det politiska etablissemanget i Spanien. Partiet Podemos, Vi kan, har kopplingar till rörelserna och har stora framgångar i opinionen där man nu med marginal är landets tredje största parti, strax bakom PP och socialisterna PSOE.
Kanske är det där skon klämmer för Rajoy? Manuel Ballbé, juridikprofessor i Barcelona, säger till The Guardian (12/12) att regeringen är ute efter att radikalisera proteströrelserna och skapa ett våldsammare samhällsklimat för att sedan (inför valet nästa år) framstå som den stora garanten för lag och ordning.
I våras högtidlighölls 40-årsminnet av de sista avrättningarna under Francoregimen i Spanien. Många spanjorer minns fängslade släktingar och inskränkta fri- och rättigheter, såren finns kvar. Därför är det mycket riskabelt, och obegripligt, att en spansk högerregering nu börjar att sända ut signaler av den här typen. Torsdagens beslut innehöll också kraftiga skärpningar angående afrikanska migranter som lyckas ta sig över stängslen i spanska Ceuta och Melilla på den andra sidan Gibraltar sund.
Lägg till detta också föreslagna inskränkningar av aborträtten, som nu inte blir av men som inneburit samma slags signaler, och man börjar förstå spanjorernas respons: Vi kan (bättre än så här).