Det finns korruption i Sverige. Alla undersökningar visar att Sverige är extremt icke-korrupt, världens tredje minst korrumperade land enligt Transparency International (TI). Stora korruptionshärvor som den i Göteborg 2011 är också extrema undantag. Men samtidigt visar TI:s nya undersökning att svenskarna tror att 92 procent av landets företagsledare är korrupta i varierad utsträckning, och att detsamma gäller 75 procent av kommunpolitikerna.
Svenskarna gör rätt i att vara misstänksamma. Varje år hanterar staten, landstingen och kommunerna över 600 miljarder i offentliga upphandlingar. De stora pengarna och den dåliga konkurrensen i vissa branscher leder till frestelser som kartellbildningar. Om bara en handfull byggbolag är stora nog att lägga bud på en större skolombyggnad väljer man att dela på de projekt som finns, genom att en aktör lägger sig tydligt lägre i anbudsgivningen. Och skattebetalarna förlorar pengar.
Det behövs inga regelrätta mutor, varken i företagsvärlden eller i politikens korridorer. Det räcker med att folk känner varandra och utbyter tjänster. I mindre kommuner är det per definition så att den ene vet vad den andre gör, och det blir smidigare att lösa problem utan inblandning från andra. Vill det sig illa utvecklas en kultur av tjänster och gentjänster, det allra tydligaste svenska exemplet på detta var kanske Motala på 1990-talet.
Transparency International definierar korruption som ”missbruk av makt för personlig vinning”. Vinning kan innebära betydligt mer än pengar - det kan helt enkelt vara att hålla sig väl med andra, att bli betraktad som en snäll och hygglig person. Vänskapskorruption finns överallt där mänskliga kontakter finns, och det gäller bara att ha ett regelsystem med kontroll och uppföljning som minimerar riskerna. Ibland går det inte, och Göteborgshärvan kan förenklat sägas vara vänskapskorruption som spårat ur.
Västeuropa, Nordamerika, Japan, Australien och Nya Zeeland har fått färgen gul på TI:s världskarta, vilket står för låg korruption. Övriga världen är i princip röd, alltså med hög korruption. Hoppingivande är att det finns ljuspunkter, goda föredömen, på varje kontinent. Botswana, Chile och Uruguay ligger på samma korruptionsnivå som USA och Frankrike.
Mer nedslående är att avstånden mellan länderna är så stora. Spanien anses ha en medelhög nivå av korruption och där har det varit kutym för politiker att ta tre procent av totalbeloppet för ett bygge i avgift av den som får uppdraget. En stor mängd härvor med många miljoner euro på konton i Schweiz eller Andorra har avslöjats under 2000-talet.
Svenska politiker står sig bra i en jämförelse, men det betyder inte att arbetet mot korruption kan läggas åt sidan. Korruptionen finns där, även om den ibland uppträder i en försåtligt vänlig kostym.