Den 93-årige Mugabes dagar är ju av naturliga skäl räknade och mycket tyder på att han de senaste åren inte varit en maktfaktor i landet. Men partiet Zanu-PF har i stället banat vägen för 52-åriga Grace Mugabe, vilket med största sannolikhet skulle betyda fortsatt vanstyre av det hårt sargade Zimbabwe.

Landet har ändå varit hyfsat välfungerande de senaste åren, sedan den inhemska valutan avskaffades 2009 och man började använda amerikanska dollar och sydafrikanska rand. Stigande råvarupriser på guld och tobak har också hjälpt till. Hyperinflationen är borta men kan snart komma tillbaka igen. Ekonomin är fortfarande i uselt skick. Pengarna rinner ut ur landet och budgetunderskottet rusar i höjden. Handelsunderskottet motsvarar tio procent av BNP i Zimbabwe.

Riksbanken försöker motverka problemen med att trycka statsskuldsväxlar som ges ut via bankerna. Men grundproblemet i Zimbabwe, nu liksom de senaste 37 åren, är att ingen törs lita på staten.

Läget just nu är naturligtvis riskabelt. Militären förnekar att man tagit över makten. Man har bara ”säkrat läget” i landet genom att ta över radio- och tv-stationerna och placerat presidenten i husarrest. ”Så fort vi är klara återgår allt till det normala”, förklarade general SB Moyo. Men allt tyder på att det är en statskupp som håller på att genomföras.

Initialt är faran att Mugabetrogna skulle slå tillbaka mot kuppmakarna. Men lugnet på Harares gator tyder på att så inte är fallet. Frågan är om presidenten har något stöd i landet över huvud taget. Folket uppges vara trötta på styret och när han i måndags sparkade sin gamla medarbetare och troliga efterträdare Emmerson Mnangagwa, försvann enligt bedömare också stödet från polis och militär.

I nästa steg kommer frågan om hämnd på Mugabe, från anhöriga till alla dem som misshandlats, fängslats eller dödats under hans nästan 40-åriga regim. Han borde åtminstone ställas inför rätta. Och i varje fall inte få avnjuta slutet av sitt liv i bekvämlighet utomlands som många andra afrikanska diktatorer. Men oppositionsledaren Tendai Biti tänker annorlunda och ser Singapore (där paret Mugabe tillbringat mycket tid) som ett möjligt slutmål för presidenten. ”Vill han åka dit borde vi inte hindra honom”.

Opinionsskribenten Jonathan Freedland i The Guardian tror att Biti tagit intryck av Tunisien (där Ben Ali lämnade landet med en demokratisk utveckling som följd) och Libyen (där Gadaffi mördades med kaos som följd). Det kan vara så, men han kan också ha tagit intryck av en befolkning i Zimbabwe som är oerhört trött på kaos och våld, som längtar efter lugn och ordning mer än något annat. Det är ännu för tidigt att säga säkert, men det är fullt möjligt att det kommer någonting gott ur statskuppen i Zimbabwe.