Hennes motivering är tydlig och borde vara begriplig för alla. Jag kan inte sätta min ekonomisk-politiska talesman vid samma förhandlingsbord som SD:s Oscar Sjöstedt, som är en person som skrattat åt skämt om att man sparkar på får som om de vore döda judar, säger KD-ledaren.
I den tv-sända partiledardebatten i oktober sade Ebba Busch Thor också att ”Jag kan inte se framför mig att jag skulle sätta mig ned med Kent Ekeroth som sprungit omkring med järnrör på stan eller Anna Hagwall som vill minska Bonniers ägarinflytande för att det är för många judar i koncernen”.
Hagwall har nyligen uteslutits ur partiet, men hennes motion, med dess fantasier om pressens ägarförhållanden, väcktes utan att partiledningen ingrep. Rimligen speglar den attityder som är mer eller mindre normala inom Sverigedemokraterna.
Insikten om SD:s karaktär – utöver det som alla vet om partiets syn på invandring – tycks ha vuxit inom många politiska läger under hösten. Händelserna kring den så kallade Putilov-affären, där personer med förtroendeposter inom partiet framstod som ombud för ryska politiska intressen och för rysk propaganda mot Sverige, har säkert spelat sin roll i detta. Detsamma gäller uttalanden av Kent Ekeroth och Björn Söder, som tagit avstånd från tanken om människors lika värde och från principen om fria medier och oberoende domstolar.
Att partier som står bakom den demokratiska rättsstatens principer skulle inlåta sig på samverkan med ett parti med en helt annan inriktning borde vara en omöjlig tanke. Ändå säger Busch Thor att hon räknar med stöd från Sverigedemokraterna för att efter valet 2018 fälla Stefan Löfvens regering och öppna för Anna Kinberg Batra (M) som ny statsminister. SD-ledningen har också sagt att man tänker stödja ett sådant misstroendevotum mot Löfven och vill se en regering bestående av Moderaterna och Kristdemokraterna, men utan Centern och Liberalerna.
Låt oss då anta att Stefan Löfven får lov att avgå efter valet, efter att ha fått en majoritet mot sig i riksdagen. Vad händer sedan? Hur lång tid tar det innan en ny, moderatledd, regering fälls genom att SD röstar med de rödgröna i någon viktig fråga? Jimmie Åkesson har nyligen sagt (Dagens industri 15/12) att han inte kräver något formellt samarbete med en sådan regering men förväntar sig att politiken ska få en för SD passande inriktning.
Vilken hänsyn kommer Kinberg Batra eller Busch Thor att vara beredda att ta till ett parti med en utpräglat auktoritär grundsyn, ett parti där ledande företrädare springer med järnrör på stan eller flabbar åt grova judeskämt? Förhoppningsvis ingen alls. Men då kan man inte heller låsa fast sig vid en blockpolitik som inte längre fungerar.
Håkan Holmberg