Det låter klart och tydligt. Men vad betyder det? Varje analys leder fram till nya frågor, utan uppenbara svar.

Partiets rättspolitiske talesman Tomas Tobé talar också om att motverka otillåtna bosättningar och om samlat agerande inom EU riktat mot länder som Rumänien och Bulgarien. Det är bra. Om det nationella förbudet sägs att det behövs eftersom kommunala förbud bara leder till att tiggeriet flyttar från en kommun till en annan.

Så kan det vara. Men frågan vad ett nationellt förbud skulle innebära kvarstår.

I Norge finns möjlighet att införa kommunalt tiggeriförbud. Hittills har bara en kommun utnyttjat detta. I Danmark råder ett nationellt tiggeriförbud. Det har det gjort sedan 1800-talet och har inget att göra med den situation som nu råder. Däremot har straffen skärpts under senare år.

Det är viktigt att förstå att det danska förbudet inte, som många förmodligen tror, bara träffar romska tiggare från Rumänien och Bulgarien. För inte så länge sedan väckte det stor uppmärksamhet när en svensk man greps för tiggeri i en förort till Köpenhamn. Förbudet har inte heller haft någon inverkan på antalet tiggare. Mellan 2014 och 2016 ökade antalet och den danska polisen uppgav att det trots förbudet kom fler utlänningar än tidigare, främst rumäner och bulgarer.

Dessutom finns alltså tiggare som inte alls kommer utifrån. Hemlösa och psykiskt sjuka kan hamna på gatan och för kortare eller längre tid hänvisas till att tigga.

Ett generellt förbud kan inte göra sådana undantag. Då är det inte generellt. Alternativet är att ha ett förbud som bara gäller för medborgare i vissa länder eller bara för romer. I båda fallen kommer man i konflikt med grundläggande europeiska – och givetvis svenska – rättsprinciper.

Någon kanske tror att problemet blir löst om man preciserar förbudet till att omfatta personer som är här illegalt. Men Rumänien och Bulgarien är medlemmar i EU. Personer från dessa länder har rätt att vistas här under en viss tid, i sin egenskap av EU-medborgare. Och därmed är vi ändå tillbaka till frågan om särlagstiftning.

Och hur ska man se på dem som står med bössor och samlar in pengar för olika ändamål? Ägnar sig Amnesty åt tiggeri, eller kommer tiggeri av annat slag efter ett förbud att maskeras som välgörenhet med hjälp av insamlingsbössor?

Moderaternas förslag blir allt suddigare i konturerna ju fler frågor man ställer. Det hade varit bättre att visa integritet och hålla emot. Polisens ansträngda resurser behövs till annat än till att jaga nödställda utanför köpcentra. Lagändringar kanske behövs, men de handlar i så fall snarare om ordningslagen, om åtgärder mot illegala bosättningar och mot människohandel kopplat till tiggeri.

Håkan Holmberg