USA är ett djupt splittrat land. Vattentäta skott går mellan progressiva demokratiska socialister på Demokraternas vänsterkant och de djupt religiösa och missnöjda väljarna i Republikanernas mest konservativa falang. Även mittenpolitiker rör sig ut på respektive kant i jakt på röster i en tid då mellanmjölkspolitik anses mesigt.

Det högst politiska valet till USA:s högsta domstol speglar den splittring som syns i den politiska världen. Domarna väljs av presidenten och godkänns eller avslås efter utfrågning och omröstning i senaten. Under sin relativt korta tid vid makten har president Donald Trump hunnit med en framgångsrik nominering av en domare, Neil Gorsuch, som efterträdde den avlidne domare Antonin Scalia. President Barack Obama hade redan försökt tillsätta domare Merrick Garland på den tomma stolen, men hans nominerade kandidat blockerades av den republikanska majoriteten i senaten som ansåg att en avgående president borde lämna nominering till sin efterträdare. Detta trots att flertalet domare tillsatts av avgående presidenter.

Nu har Trump möjlighet att tillsätta ytterligare en domare, ett av de viktigaste besluten under hans mandatperiod. Pennsylvaniademokraten Bob Casey var tidigt under måndagen ute och deklarerade att han planerade att rösta nej till Trumps nominering, oavsett vem det skulle bli. Den politiska bitterheten lyser igenom och sätter käppar i hjulet för den politiska apparaten. Dock finns det anledning för Demokraterna att rösta nej till den nominerade Brett Kavanaugh baserat på dennes åsikter, inte den som nominerade honom. Under en presskonferens i Vita Huset framhöll presidenten Kavanaughs meriter, däribland studier på Yale Law School där han numera undervisar. Han är domare i en federal appellationsdomstol och har starka band till det republikanska partiet.

Om valet faller på Kavanaugh tar högsta domstolen, liksom USA i stort, ett steg åt höger. Med en republikansk president och senat är ett konservativt val närmast oundvikligt. Det är talande för splittringen i USA att den avgående domaren Anthony Kennedy, som trots sin konservativa utgångspunkt ofta fungerat som utslagsröst mellan den mer konservativa och den progressiva sidan i domstolen, nu ersätts av en mer konservativ domare. Kennedy var en avgörande röst i kontroversiella frågor som abort, hbtq-rättigheter, dödstraff och kvotering. Brett Kavanaugh är en mer konservativ röst och liberala krafter i USA varnade tidigt för att ytterligare en sådan skulle innebära att rättigheter så som abort låg i farozonen. Den kända domen i fallet Roe vs. Wade 1973 garanterade rätten till säker abort, men debatten är långt ifrån över. Nästan tjugo år senare var det domare Kennedy som med sin röst räddade abortfrågan när den återigen var uppe i Högsta domstolen. Amerikanska stater med konservativ väljarbas har valt en annan väg för att brottas mot aborträtten och har effektivt begränsat tillgången till kliniker som erbjuder kvinnor att avsluta en graviditet.

Kavanaugh var inte abortmotståndarnas förstahandsval. Möjligen kommer han låta aborträtten vara, och istället arbeta för att inskränka den. Det är en klen tröst för de amerikanska kvinnor som i praktiken blir utan vård när tillgängligheten försämras avsevärt.

Troligen väljs Brett Kavanaugh av den republikanska majoriteten i senaten, även om Demokraterna lyckas förhala processen likt Republikanerna gjorde. Högsta domstolen kommer i så fall under årtionden präglas av konservativa värderingar. Politiska företrädare kan väntas glida längre ut åt respektive håll och konflikten mellan höger och vänster kan bli ännu tuffare. Ett kluvet land och en kluven domstol tar ett gemensamt steg höger ut, och enighet tycks allt längre bort.