För 38:e månaden i rad minskar den svenska arbetslösheten. Sedan i december 2013 har de som saknar jobb blivit allt färre och vid årets slut var 7,8 procent av svenskarna arbetslösa, enligt Arbetsförmedlingen.
Den nuvarande regeringen har en liknande situation som den föregående då man tog över i ett läge med en stark jobbtillväxt för att sedan drabbas av en negativ chock. Men till skillnad från alliansen, som fick finanskrisen på halsen, har S-MP-regeringen haft god tid att förbereda sig på de negativa nyheterna.
För varje månad som gått har en allt större andel av de arbetslösa bestått av utrikes födda, en utveckling som accelererat efter flyktingmottagningen 2015. Vid årsskiftet var arbetslösheten för svenskfödda drygt fyra procent, för utlandsfödda 22 procent. Och skillnaden kommer att öka i takt med att fler nyanlända får uppehållstillstånd i Sverige.
Förre statsministern Fredrik Reinfeldt hade i stort sett rätt i sitt kritiserade uttalande om att jobb inte är ett problem för ”etniska svenskar mitt i livet”. Efterträdaren Stefan Löfven har ändå lagt det mesta krutet på en annan grupp än de utlandsfödda, unga med låg utbildning. Dock utan så mycket av konkreta resultat. Detta är också en utsatt grupp, men de är betydligt färre än regeringen gett sken av.
Det kommer att behövas mycket mer av åtgärder för nya svenskar än löften om snabbspår i etableringen för dem med utbildning och de utlovade 5 000 beredskapsjobben. Ett segregerat samhälle där nyanlända ser att var fjärde saknar jobb riskerar att snabbt leda till en explosiv situation. Regeringen har hittills gått i LO:s ledband och vägrat diskutera enkla jobb och lägre trösklar till arbetsmarknaden. Frågan är hur länge detta kan fortsätta.
Allianspartierna famlar å sin sida efter en lösning, med lagstiftning eller särskilda jobb med lägre ingångslön. Det viktiga är inte låsa in människor i låglönejobb. Man kan i alla fall inte fortsätta att blunda som hittills. Var går gränsen för arbetslösheten för utlandsfödda, Löfven? 25 procent? Eller 30?