Risken är att det ena ställt mot det andra tvingar honom ner i en alltför tydlig spagat. När vår nyss avgångne ÖB bekände att Sverige bara kunde försvaras en vecka, kan det ha varit ett utspel för att sätta press på politikerna. Men det kan faktiskt ha berott på att en journalist lockade honom att säga mer än han hade tänkt sig.
När vår nye ÖB, Micael Bydén, pressas på hur länge vi kan försvara oss, säger han att han är trött på att diskutera i de termerna. Men han försäkrar att försvaret är bra och att man kommer att slåss till den sista soldaten, man eller kvinna.
Det är ett oövertänkt uttalande av en överbefälhavare. Frågan blir ju hur många ytterligare dagars respit som kan vinnas om alla går i döden. Här saknas dess värre ett djupare perspektiv på vad man rimligen kan kräva av soldater.
Talet om ”intill sista man och sista kvinna” väcker associationer till första världskriget. Då blev den enskilde soldaten en försumbar siffra i förlusttabellerna, som till exempel när den franske generalen Nivelle 1916 kallsinnigt offrade tiotusentals unga fransmän för att erövra några få hundra meter terräng. Ändå finns det lägen då man kan bli tvungen att acceptera stora förluster.
Det svenska attackflyget, en gång organiserat i Första Eskadern med över 200 flygplan, hade en sådan offerroll. Alla piloter visste att de måste satsa hänsynlöst under ett fåtal timmar det första invasionsdygnet och att mycket få av dem skulle överleva. Men man visste också att deras offer i hög grad skulle påverka de fortsatta möjligheterna att försvara Sverige.
Bydéns försäkran om att Sverige ska slåss till dess alla har stupat är däremot utan förankring i verkligheten. Man kan undra om han verkligen menar vad han säger. Det är lättsinnigt, därför att han försöker prata sig runt det som alla kan se. Att den försvarsmakt han åtagit sig att leda i krig inte på långa vägar är vuxen sin uppgift. Dess organisatoriska och utbildningsmässiga brister kan kasta oss in i strider där våra svenska soldater blir kanonmat. Varje förnuftig militär chef bör inse att när en strid är förlorad bortom allt hopp återstår kapitulationen och inte självmordet. Varje ansvarig politiker borde förstå att man inte kan planera försvaret av Sverige så att svenska soldater skoningslöst tvingas offra sig till alls ingen nytta.
Sverige har i dag så få soldater att ÖB personligen kan möta dem alla och få dem att vara stolta över sin viktiga roll och stora betydelse. Han borde våga lita på att de sluter upp bakom honom och Försvarsmakten, även om och när han påtalar de mycket allvarliga brister som finns och kräver resurser för att kunna försvara landet.
För övrigt anser jag att värnplikt bör återinföras.