Men det betyder inte att en sådan lagstiftning nödvändigtvis eller snabbt kommer att få någon större effekt på hur män som våldtar och begår andra övergrepp mot kvinnor faktiskt beter sig. Lagen är motiverad i alla fall.
Skälet är principiellt och moraliskt. Lagen bör utgå från både kvinnors och mäns rätt till sexuell integritet, vilket innebär att det bör krävas ett aktivt ”ja” för sex, precis som fallet är i flera andra länder. Det finns en riksdagsmajoritet för en sådan förändring och propositionen läggs förmodligen fram före sommaren 2018.
I själva verket har frågan redan utretts och förslagen har funnits klara sedan åtminstone ett år tillbaka. Därför blir det ändå bakvänt när jämställdhetsminister Åsa Regnér (S) lovar att en samtyckslagstiftning ska införas som om det vore fråga om den logiska och naturliga följden av den spontana folkrörelse som vuxit fram kring begreppet MeToo.
Även om man alltså tycker att logik och moral talar för ett samtyckesrekvisit som en del i en sexualbrottsreform, så måste man samtidigt inse att de praktiska konsekvenserna är osäkra. Män som våldtar eller ofredar kvinnor ändrar sig knappast därför att lagen skrivs om – man ska inte räkna med att de ens uppmärksammar förändringen.
De stora svårigheterna när det gäller sexualbrott handlar, som bekant, om bevisningen. Det finns vanligen inga vittnen. Risken är stor att domstolen hamnar i ett läge där ord står mot ord och där det blir vanskligt att hävda att den misstänkte är skyldig bortom varje rimligt tvivel.
En samtyckeslag skulle i sådana situationer ändå kunna ha betydelse för att stärka offrets ställning. Men en oönskad sidoeffekt av samma lagstiftning kan också bli att kvinnan utsätts för fler förödmjukande frågor än tidigare, till exempel om gärningsmannen hävdar att han uppfattat situationen som att hon i verkligheten samtyckte.
Mycket hänger alltså på hur praxis kommer att utvecklas efter en lagändring. Förhoppningsvis kan MeToo-rörelsens uppgörelse med tystnadskulturen kring sexövergrepp leda till att fler brott anmäls och att kvaliteten på polisutredningarna höjs. I dag läggs mängder av anmälda våldtäkter åt sidan för att polisen saknar tid och resurser för att gå vidare. Så kan det inte få fortsätta.
Det finns andra förslag från sexualbrottskommittén som kan visa sig ha väl så stor effekt som själva samtyckesprincipen. Dit hör en strängare syn på övergrepp mot barn mellan 15 och 18 år, som ofta är särskilt utsatta. Dit hör också en betoning av oaktsamhet vid sex som skulle kunna leda till fler fällande domar.
Lagar är viktiga. Men även om en lagändring inte får någon omedelbar effekt så kan MeToo-rörelsen göra att det blir allt svårare att dölja oacceptabelt beteende. Bara det är värt mycket.