I sitt tal i parlamentet på tisdagskvällen försökte Kataloniens president Carles Puigdemont uppehålla illusionen av att folkomröstningsresultatet gäller – att Katalonien ska bli ett självständigt land. Men varken anhängare eller motståndare till självständigheten köpte skådespelet. Det troliga scenariot är att nyval väntar i regionen och att en ny regering får som uppgift att läka såren, inom Katalonien och gentemot Spanien.
Drygt 40 procent av katalanerna röstade i folkomröstningen 1 oktober, där resultatet blev ett övertygande ja till självständighet. Men de spanska reaktionerna, och omvärldens bristande stöd, gjorde att man inte vågade löpa linan ut. Formuleringen som Puigdemont använde i talet var att först ensidigt deklarera Katalonien självständigt, och sedan omedelbart ta tillbaka detta och öppna för ”dialog” med Spanien.
Har ni deklarerat er självständiga eller inte, var den spanske premiärministern Mariano Rajoys berättigade fråga på onsdagsmorgonen. Han har naturligtvis ingen tanke på någon dialog. Det hade han inte före det katalanska kaoset och det har han i synnerhet inte nu.
Många andades ut på tisdagskvällen när man vek av från vägen mot konfrontation och kaos. Det gäller européer och spanjorer, men också de flesta katalaner. Diktatorn Francisco Francos namn har nämnts åtskilliga gånger de senaste veckorna, särskilt när den statliga polisen Guardia Civil ingrep mot folkomröstningen förra söndagen. Men Spanien har genomlevt kriser med betydligt färskare datum än diktaturen.
För knappt fem år sedan var arbetslösheten i Spanien drygt 26 procent, och väl över 20 procent i Katalonien. De gemensamt ägda bankerna krisade och många fick lämna sina hem när de inte längre kunde betala bostadslånen. Hela Spanien håller nu på att resa sig ur krisen. Men att kunna betala sina räkningar känns fortfarande som en lyx för många katalaner. Att då anträda en väg ut ur EU och euron, där företag lämnar regionen och man är i full konflikt med sin krispartner Spanien, det är förstås inte att tänka på.
De har kallats den tysta majoriteten, de som inte röstade 1 oktober. En vecka senare var de inte så tysta längre, då 100 000-tals demonstrerade för ett enat Spanien. Inte heller de mer hårdnackade separatisterna är tysta efter presidentens svek i tisdags kväll. Puigdemont kan nu sägas ha en majoritet av parlamentet emot sig, men av olika skäl, vilket gör att nyval är en naturlig utväg.
Om lugnet håller i sig har Spanien kommit billigt undan den här gången. Men Mariano Rajoy gör klokt i att börja lyssna på de fullt legitima invändningar som ändå finns mot det spanska styret, i Katalonien liksom i andra regioner. Annars kommer han vad det lider att få en helt annan sorts separatister på halsen än de vältaliga men politiskt fumliga som hittills styrt i Barcelona.