Svenska män tar ut mer pappaledighet än förr, men borde förstås ta ut ännu mer. Svenska arbetsgivare tenderar alltför ofta att anställa män framför lika kvalificerade kvinnor eftersom kvinnorna kanske ska vara mammalediga. Detta medvetna eller omedvetna normsystem är en viktig faktor bakom den lönediskriminering av kvinnor som alltjämt förekommer.
Ett sätt att bryta mönstret är att individualisera föräldraförsäkringen. Lika många dagar till båda föräldrarna. Båda måste ställa upp på samma villkor och arbetsgivarna har inga ursäkter för att diskriminera. Så tänker många feminister, vare sig det handlar om liberala feminister med politisk hemort i Folkpartiet eller socialistiska feminister med politisk adress S, V eller Fi.
Men en fråga uppstår genast. Hur gör man om den ena föräldern smiter, vägrar eller i värsta fall bryter helt med den andra? Vart tar den förälderns föräldradagar vägen? Vilka blir konsekvenserna om dagarna fryser inne och medföräldern redan tagit ut sina?
Frågan har ställts många gånger bland annat av UNT, men har aldrig fått något riktigt svar. Nu ställs den igen, av fyra feministiska debattörer i Göteborg – Karin Brygger, Jenny Wenzer Dahlgren, Ann-Marie Ljungberg och Kajsa Widegren – i tidningen ETC. I går följde P1 Morgon upp med en debatt mellan Wenzer Dahlgren och Fi:s riksdagskandidat Veronica Svärd.
Den ofrånkomliga sanningen är att om föräldradagarna delas lika och inga dagar kan överföras så kan konsekvenserna, som de fyra skriver, bli katastrofala för kvinnor ”som lever i ojämställda relationer eller har barn med en man som de lämnat eller blivit lämnade av, en man som inte är intresserad av att ta ansvar eller av att leva jämställt”. För att vara konkret: En ensamstående nybliven mamma har ett bestämt antal egna föräldradagar. Om ingen ansvarstagande pappa finns till hands hänvisas hon antagligen till socialtjänsten när dessa dagar är slut. Så små barn tas inte emot på förskolorna och alternativet att söka A-kassa finns inte eftersom hon inte kan stå till arbetsmarknadens förfogande. Men barnet måste på något sätt tas omhand.
Var och en borde inse att situationer av denna typ är långt ifrån ovanliga. De ingår inte i den välordnade tillvaro som de flesta föräldrar i medelklassen kan känna igen, men de finns ändå. Den strikt individualiserade föräldraförsäkringen, utan möjlighet att föra över dagar, är en reform som kan fungera för föräldrar med ordnade förhållanden men som kommer att försvåra tillvaron för många andra. Den feministiska analysen haltar, eller måste kanske snarare kompletteras av en klassanalys.
Goda intentioner och enkla principer räcker inte. Politiska förslag måste ta hänsyn till hela verkligheten.
Håkan Holmberg Politisk chefredaktör