Det började i Karlskoga, år 2010. Avdelningscheferna på kommunen var på jämställdhetskurs, och någon sade skämtsamt att det enda som inte är jämställt numera är väl snöröjningen. Så tillkom plogningsmodellen som utgår från att män oftast kör bil och kvinnor – särskilt ensamstående mammor – tar sig fram till fots, och att en bil fortfarande kan rulla när det kommit en decimeter snö, men att en barnvagn ohjälpligt kör fast.
Jämställd snöröjning tillämpas nu i en rad svenska kommuner – däribland Stockholm. I denna vår grannstad rådde i dagarna rena villervallan. Allt snöade igen, trafiken stod stilla. På vissa håll ska människor ha övergett sina bilar framåt eftermiddagen. Och syndabocken utsågs omedelbart: Den "feministiska snöröjningen".
Vi talar alltså om det värsta snöovädret på 111 år, i början av november dessutom. Sådant kan bara avhjälpas genast om man har en specialjour som året runt sitter redo i en skinande maskinpark och fikar med tickande ob-tillägg.
De som klagar på kaoset måste inse att det är omöjligt att göra livet till en friktionsfri transportsträcka. Oväder händer; ibland är de det värsta i mannaminne. Vad kommunerna kan göra är att försöka underlätta för invånarna, och då är "feministisk" snöröjning en strålande idé. Den följer nämligen våra rörelsemönster.
Först plogar man runt förskolor, för de som är tidigast uppe är föräldrar som ska lämna av sina barn innan jobbet. Därefter tar man de stora arbetsplatserna, inklusive de kvinnodominerade lasarett som tidigare förbisågs trots att det verkligen är livsviktigt att kunna ta sig fram där. Sedan röjer man längs gångvägar och gator, i enlighet med hur trafikerade de är. Vårdnotan för olyckor blir betydligt billigare med denna modell.
Uppsala kommun plogar också så här numera, även om man inte kallar det jämställd snöröjning. Man inser väl att det helt enkelt är smart snöröjning. Och allt detta på grund av att en mellanchef drog ett tråkigt skämt en gång för sex år sedan.
Lisa Magnusson
Vik ledarskribent