Det är Åsa Hansson, docent i nationalekonomi i Lund, som för den gröna och liberala tankesmedjan Fores beräknat kostnader och nyttoeffekter av höghastighetståg mellan Stockholm, Göteborg och Malmö. Rapporten presenterades i en debattartikel i Dagens industri i onsdags. Slutsatserna är att Trafikverket underskattat kostnaderna och att flera av de tilltänkta finansieringsförslagen är problematiska.
Hansson menar att Trafikverket beräknat den så kallade diskonteringsräntan som används för att jämföra nytta i framtiden med kostnader i dag alldeles för lågt. Om man tar med i beräkningen att stora infrastrukturprojekt ofta drar ut på tiden så bör räntan beräknas annorlunda och högre, vilket betyder att projektet blir dyrare.
Också förväntan om delfinansiering genom beskattning av stigande markvärden längs banorna är enligt Hanssons analys mycket osäker. Detsamma gäller förhoppningarna om betydande kommunal medfinansiering.
Hansson och Fores vd Andreas Bergström får svar i Dagens industri i torsdags av infrastrukturminister Anna Johansson (S). Till skillnad från L och M, som övergett planerna på höghastighetståg, vidhåller regeringen att projektet bör genomföras. Men Johanssons svar illustrerar samtidigt att kritiken i Fores rapport kan vara giltig. Å ena sidan skriver hon om ”ett snabbt genomförande”. Å andra sidan ska utbyggnaden ske ”i den takt som ekonomin tillåter”.
Det är alltså inte säkert att det blir särskilt snabbt i verkligheten. Och då uppstår rimligtvis just det problem med en för låg diskonteringsränta som Åsa Hansson varnar för.
Beräkningar av detta slag är aldrig exakta och bör tas med en nypa salt, vad de än visar. Viktigare är då att reflektera över vilka andra investeringar i spårtrafik som riskerar att trängas ut om detta under alla omständigheter ytterst dyra projekt drivs igenom. De miljöargument som åberopas för höghastighetståg kan visa sig vara helt missriktade.
Håkan Holmberg