Efter Moderaternas utspel om flyktingpolitiken i måndags fick regeringen i går något som kan liknas vid en hjälpande hand av Kristdemokraterna. ”Att värna asylrätten är en självklar utgångspunkt”, sade partiledaren Ebba Busch Thor. Och presenterade sedan ett knippe förslag som både syftar till att minska trycket av asylsökanden och till att öka kapaciteten för en bättre mottagning.
Men även KD drömmer när man tror att tillfälliga gränskontroller kan göra någon större skillnad på hur många som söker sig till Sverige. Snabbare avvisningar för dem som inte har rätt till asyl vill partiet ha, och vem vill inte det i dagens läge? KD ser förstärkningar av polisen och Migrationsverket framför sig, och det är förstås rimligt. Men så målar man också upp en bild av ”asylmottagningsområden”, transitzoner, som ska spotta ur sig uppehållstillstånd och avslag likt en maskin av professor Balthazar.
Detta är inte genomtänkt. Vad ska hålla de asylsökande kvar i dessa områden? Taggtråd och stängsel? Beväpnade poliser? Busch Thor hade inga svar. Ingen annan heller lär kunna konstruera en anläggning av detta slag som uppfyller kraven på en humanitär asylmottagning.
Betydligt mer konstruktiva är tre andra KD-förslag: En nationell kriskommission som löpande kan arbeta med förändringar av arbetsmarknaden för att påskynda integrationen av nyanlända. En nationell socialjour som stöder kommunerna med boende och annat. Och att bygga ut mottagandet av ensamkommande barn, att fler kommuner måste dela på ansvaret.
Ebba Busch Thor presenterade också ett antal åtgärder som innebär en åtstramning av sexpartiöverenskommelsen från 23 oktober. Tillfälliga uppehållstillstånd utan undantag, så kallade säkra länder, förbättrade åldersbedömningar och begränsad anhöriginvandring (den asylsökande måste redan när han eller hon anländer tala om vilka det gäller). Man kan ändå konstatera att KD håller sig inom ramarna för internationell lag. Och att partiet tillsammans med Vänsterpartiet är det som förflyttat sig minst i asylpolitiken jämfört med för ett år sedan.
Stefan Löfven befinner sig på EU-toppmötet på Malta för att fortsätta försöka förmå kollegerna att dela på ansvaret för flyktingströmmarna. Resultatet hittills är att ett hundratal av de 160 000 som ska omfördelas inom EU har kunnat skickas vidare. Det är med andra ord svårt att se ljuset i den tunneln och statsministern kommer att få ägna sig åt Sverige den närmaste tiden.
Regeringen gör ingenting, annat än att säga att ”gränsen är nådd”. Moderaterna låtsas att Dublinförordningen fortfarande är en möjlighet, att stoppa alla oregistrerade flyktingar, vilket får Ungerns Viktor Orban att nicka instämmande. KD lägger med sina perspektiv i alla fall grunden till fortsatta samtal mellan partierna, och förhoppningsvis också till en ny acceptabel uppgörelse.