För det första att barnmorskeyrket är starkt kvinnodominerat. För det andra att arbetet som utförs riktar sig exklusivt till kvinnor. För det tredje att barnmorskor har varit bundna till att jobba inom offentlig sektor.
Yrket barnmorska är närmast definitionen av hur kvinnors arbete av tradition undervärderas. Det enorma ansvar – ansvaret för liv och hälsa – som rollen innebär är så gott som osynligt i lönekuvertet.
När ett trettiotal barnmorskor i mars valde att säga upp sig från Akademiska i Uppsala, efter att inte ha fått gehör för sina krav på 5 000 kronor i lönepåslag, varnades för kris på förlossningen. Nu är vi där.
Visserligen har Akademiska lyckats nyrekrytera ett tiotal, men fortfarande fattas cirka 20 barnmorskor. I veckan rapporterade UNT om att detta betyder att sjukhuset endast kan ta emot 75 procent av de kvinnor som ska föda under sommaren. För resterande 25 procent får man förlita sig på sjukhus i Stockholm och Gävle, som har lovat att ta emot dessa i mån av plats.
Inte nog med att situationen av förståeliga skäl skapar oro hos dem som väntar barn. Personalbristen beräknas också medföra extrakostnader på 7 miljoner kronor i månaden – eller 300 000 kronor per obesatt tjänst, varje månad, om man så vill. Det är pengar som med fördel kunde ha använts till att justera upp lönerna.
I onsdagens UNT konstateras: ”De senaste åren har dragkampen om barnmorskor ökat. Många har sökt sig till den privata vårdsektorn för bättre lön och arbetsmiljö.”
I och med att privata alternativ har introducerats har flera potentiella arbetsgivare etablerat sig. Det betyder även att maktbalansen har ändrats och att barnmorskor i högre grad kunnat ställa krav på rättvis lön och rimliga arbetsvillkor, eller annars välja att gå vidare till någon som erbjuder det. Precis det som nu har skett i Uppsala.
De partier på vänsterkanten som är emot vinster i välfärden bommar ofta den här aspekten: Hur privata alternativ faktiskt kan verka för att bryta upp med undervärderandet av typiska ”kvinnoyrken” inom offentlig sektor.
Den lärdom som man kan dra av barnmorskekrisen är det inte längre går att förvänta sig att barnmorskor ska finna sig i att inte värdesättas för sin kompetens.
Att en generell löneökning på 5 000 kronor är rätt väg att gå är inte självklart – men såväl landstinget som ledningen på Akademiska måste nu inse att de behöver förhålla sig ödmjuka och förstående inför kraven som ställs, samt visa på en genuin vilja att förhandla, för att kunna finna lösningar som bägge parter kan leva med.