Uppsala kommuns invånare betalar nästa år 85 öre mer i skatt på varje intjänad hundralapp. Till landstingets skattehöjning på 55 öre kan vi nu lägga kommunens på 30 öre, meddelade den rödgröna majoriteten i måndags. Skattehöjningar brukar accepteras om de används till något bra, som till välfärden, är en vanlig inställning. Och 2016 får vi också mer pengar i budgeten till skola, vård och omsorg. Men hur blir det sedan?
En bra välfärd bygger på skatteintäkter. Och skatteintäkterna beror på hur många som jobbar och hur mycket. Uppsalas framgång hänger dels på att det är en attraktiv stad som lockar många unga och välutbildade, dels att dessa finner det värt att jobba extra, starta företag och pröva sina idéer. Nästa år blir detta mindre värt och det beror inte bara på höjd kommunalskatt.
Regeringen bidrar med högre marginalskatter och att fler ska betala statlig skatt. Specialisten på Akademiska kan kanske leva med drygt 60 procent i skatt på extrainkomster, men värre är alla högutbildade som ska beskattas hårdare. Förändringen av skiktgränsen för statlig skatt är ett förslag som med osviklig precision drabbar Uppsala hårdare än andra kommuner.
Man måste hålla ordning i ekonomin och den förra majoriteten i Uppsala får välförtjänt kritik av den nuvarande för att ha vänt ett överskott på flera hundra miljoner kronor till underskott. Att skylla på kris i omvärlden håller inte. Som ansvarig har man de ramar man har och det gäller att hålla kontroll på kostnaderna. Där har alliansen brustit upprepade gånger under slutet av den förra mandatperioden.
Men det finns förmildrande omständigheter. Som att man äntligen har fått i gång byggandet i kommunen. Och som att man, lika välkommet, har lyckats bygga bort kön till förskolan. Detta är två mycket goda exempel på vad som borde vara en kommunal kärnuppgift, att göra staden mer attraktiv. En förskoleplats i augusti gör att två personer i stället för en kan jobba och betala skatt under hösten, dessutom lockar platstillgången nya skattebetalare till Uppsala.
Den rödgröna strategin är väl sammantrimmad mellan stat och kommuner. Båda tar in mer i skatt och delar sedan ut pengarna till ett antal välbehövliga satsningar, fler händer i förskolan, skolan, den sociala omsorgen och på äldreboendet. Men man tittar inte runt hörnet och ser vad förändringarna gör med bilden av Uppsala.
En skattehöjning på 30 öre innebär teoretiskt 136 miljoner kronor i högre intäkter 2016. Detta kan inte förändra välfärden i någon högre utsträckning då det bara motsvarar löneökningarna i skolan. Men det placerar Uppsala i ett sammanhang av avfolkningskommuner som inte har något annat val än att höja skatten för att gå runt. Där hör förstås inte Sveriges (enligt tidningen Fokus) näst bästa kommun att bo i hemma. Uppsala förtjänar en politisk ledning som både kan blicka framåt och hålla i pengarna.