Principen är kontroversiell, men viktig att upprätthålla. Särbehandling efter kön, religion, kulturtraditioner eller annat innebär både att människor blir inlåsta i färdiga mallar och att sammanhållning och solidaritet i samhället undermineras.
Det är också naturligt i ett liberalt samhälle att se positivt på mångfald i en rad olika avseenden. Men mångfald hör samman med öppenhet och rörlighet. Att dela in människor i godtyckligt definierade subkulturer är något annat än den mångfald som spontant uppstår när människor själva kan utforma sina liv. Därför är det viktigt att statliga och kommunala myndigheter förstår att undvika att fatta beslut som innebär att människor behandlas olika beroende på bakgrund, kön, tro eller kultur.
Under våren har en debatt förts om separata tider för män och kvinnor i offentliga badanläggningar. Några menar att kommunala organ bör respektera traditioner som säger att kvinnor och män ska hållas isär. Gör man det så skulle man, sägs det, också göra det lättare för kvinnor att gå till badet – på egna bestämda tider – i stället för att avstå.
Andra, som demokrati- och kulturminister Alice Bah-Kuhnke (MP), menar tvärtom att separata badtider riskerar att bli ett inslag i en mer allmän backlash när det gäller kvinnors rättigheter. Separering efter kön kommer att ge tolkningsföreträde åt konservativa krafter som med religiösa eller andra argument vill upprätthålla patriarkala normer.
Med all respekt för att en del kan känna olust inför att bada tillsammans med det motsatta könet så är det Bah-Kuhnkes linje som vi bör följa.
Om kvinnor – för det handlar i praktiken om kvinnor – bara får bada på bestämda tider så bryter man en viktig princip. Risken är påtaglig att konservativa krafter snart också kräver att könen ska hållas isär i skolan, på offentliga transportmedel eller på bio eller försöker tvinga på kvinnor restriktioner för hur de får klä sig och uppträda. Det finns ingen anledning för svenska kommunala förvaltningar att medverka till en sådan utveckling.
Det är myndighetsbesluten som är viktiga. Privat kan var och en uppträda som han eller hon önskar och privata motionsanläggningar kan ha vilka regler de vill för när kvinnor och män får träna – och ta konsekvenserna. Stat och kommun ska stå för principen att alla behandlas som individer och inte sorteras efter kön och bakgrund.
Men det är viktigt att alla, kvinnor som män, infödda och inflyttade, får möjlighet att lära sig simma och umgås med vatten. Om det finns efterfrågan på simundervisning just för kvinnor – eller män – i invandrartäta områden så ska sådan givetvis kunna ordnas.
Det är något annat än att systematiskt skilja könen från varandra.
Håkan Holmberg