I dag, den 12 september firar Lärarnas Riksförbund (LR) för tionde gången Skolans dag.
Vi hyllar lärare samt studie- och yrkesvägledare som dag ut och dag in ser till att barn och ungdomar utvecklas för framtidens utmaningar.
Uppsalas skolor är i full gång och fyllda med elever i alla åldrar som försöker lära sig allt från att läsa till hållbar utveckling. Från de allra minsta till de största arbetar vi med att efter bästa förmåga bygga en bättre framtid för oss alla. Ett jobb vi gör med stolthet, glädje och kunskap.
Vi gör det gärna, men det är ett arbete som aldrig tar slut. Det finns alltid mer, det går alltid att göra bättre. Ambitionerna och viljan vet inga gränser, något våra arbetsgivare gärna utnyttjar till max. För vad är bättre för dem än yrkesgrupper som vill göra så mycket som möjligt?
Vi som arbetar inom skolan är trots alla ambitioner bara människor.
Medarbetarundersökningen som Uppsala kommun genomför visar år efter år på flera alarmerande siffror ute på skolorna.
Vi vet precis vad vi ska göra, men hinner inte med. Cirka 30 procent hinner inte med rast och pauser, 50 procent hinner inte med sina arbetsuppgifter inom arbetstiden och 70 procent upplever negativ stress.
Om lärarna inte längre orkar med är Sverige och Uppsala inne på en farlig väg som inte förbättras med fina ord på papper och allt mer kreativa försök att spara pengar. Och de som förlorar mest är samhällets framtid: våra barn och ungdomar.
Kommunen har nämligen många välformulerade planer på hur arbetssituationen för alla anställda, inklusive lärarna, ska förbättras.
Åtgärderna lyser emellertid med sin frånvaro i skolornas lokaler. Vad som märks är en stenhård budgetstyrning.
Sparbeting på sparbeting läggs på skolorna: Klassrummen fylls till brädden, inkludering används för att slippa betala för särskilt stöd, flera hundra elever per vägledare. Listan kan göras längre, men vad som är viktigt är att ord och handling inte följs åt.
Arbetsgivaren misslyckas med att förbättra situationen på skolorna Något som drabbar barn och unga i form av att de inte får den utbildning och det stöd de har rätt till och som vi är kapabla att ge.
Sveriges Kommuner och Landsting redovisar att den offentliga sektorn kommer att sakna pengar i framtiden. Vi har den djupaste respekt för att skattemedel ska användas på ett sunt och förnuftigt vis, men vi menar att det inte längre går att spara pengar på skolan, i alla fall om vi vill ha en skola att vara stolt över. Gränsen är nådd: sjukskrivningstalen oroar, behöriga och kompetenta lärare slutar, unga lovande studenter väljer bort lärarutbildningen. Detta gör att vi står inför en situation där lärarbristen är riktig och Uppsala är inte immunt.
Som ett slag i ansiktet har Uppsalas kommunpolitiker i detta läge beslutat att öka effektiviseringen i skolan och försöker genomdriva att lärare ska ta på sig mer undervisning genom ”innovativa” arbetssätt, utan att andra uppgifter försvinner.
Vad dessa innovationer kan vara är oklart. Ansvariga politiker måste acceptera att ord som effektivisering inte längre fungerar. Att kommunen vill leka fabrikschef och skruva upp hastigheten på maskinerna kan tyckas lockande som idé, men det är inte möjligt. Vi använder varenda krona så sparsamt det går. Skolor har sedan kommunaliseringen accepterat en lång rad effektiviseringar: större grupper, fler arbetsuppgifter och mer administration.
Innovationsmöjligheterna i skolans värld är få och inlärning tar den tid det tar, hur duktiga vi än är.
En ny termin har just startat. Uppsalas lärare går än så länge till sina skolor och elever med stor glädje. Men för att detta ska fortsätta måste Uppsalas politiker ta ansvar för att locka och behålla kompetenta lärare. Ditt barn, ditt barnbarn, grannens barn har rätt att möta motiverade och friska lärare hela läsåret. För hela samhällets skull och för en utbildning i världsklass.
För Uppsalas kommunförening av LR
Katarina Reineck, ordförande
Hans Eric Lindahl, kommunombud
Helena Dübeck, bitr kommunombud