Frågan om religionsfrihet debatteras inte särskilt ofta i svenska massmedier, och den brukar inte räknas till de heta politiska frågorna. Men genom ett kontroversiellt beslut vid Liberalernas senaste landsmöte har frågan plötsligt hamnat på den politiska dagordningen.
På tvärs mot partistyrelsens linje beslöt nämligen Liberalerna på sitt landsmöte i november att förorda att Sverige ska införa aktiv diskriminering av vigselförrättare som av religiösa skäl nekar att viga samkönade par. Som straff för sin övertygelse ska de bli av med vigselrätten. Förslaget väcker frågor av principiell vikt om religionsfriheten och dess gränser.
Skulle förslaget vinna gehör och leda fram till en motsvarande ny lagstiftning skulle det innebära att staten ger upp sin religiösa neutralitet och att religionsfriheten urholkas.
Liberalernas kovändning när det gäller religionsfriheten är oroande och dessutom föga liberal.
Landsmötets ställningstagande skedde i form av två olika beslut som båda framstår som högst problematiska. Först tog man ställning till en motion om införande av obligatoriskt civiläktenskap. Genom ordningen med obligatoriska civiläktenskap skiljer man tydligt mellan statens juridiska aspekter och samfundens religiösa aspekter på äktenskapet. Det är en smidig och väl fungerande lösning i många länder världen över. Den innebär att man slipper kollisioner mellan statens sekulära lagstiftning och samfundens olika religiösa uppfattningar om äktenskap och samlevnadsformer.
Men trots att detta vanligtvis brukar betraktas som en typiskt liberal lösning avvisades den motionen av Liberalernas landsmöte. I stället röstade man igenom en annan motion med krav på att det ska införas en lag som tvingar alla personer med vigselrätt att även viga samkönade par.
Beslutet motiverades med att vigselrätt implicerar myndighetsutövning och att ett nekande av vigsel för samkönade par innebär en oacceptabel diskriminering av dessa personer ur statens synvinkel.
Problemet med Liberalernas nya linje är att man vill uppnå det vällovliga syftet att förebygga diskriminering av samkönade par till priset av att både undergräva religionsfriheten och att ge upp statens religiösa neutralitet. Staten ska alltså från och med nu – om Liberalerna får sin vilja igenom – komma med anvisningar om hur trossamfunden ska utforma sina gudstjänster. Vigslar i trossamfund är ju nämligen gudstjänster. Dessutom ska trossamfund med ”rätt” religiös tro tilldelas privilegier från statens sida genom att deras vigslar beviljas juridisk status, medan de som har ”fel” religiös tro ska bestraffas av staten genom att fråntas vigselrätten.
En sådan typ av lagstiftning leder knappast tankarna till frihetliga samhällen, utan snarare till totalitära.
Landsmötets beslut är ingenting mindre än ett direkt angrepp på religionsfriheten och innebär att Liberalerna numera befinner sig på omedelbar kollisionskurs med religionsfriheten.
Beslutet innebär att man med statens hjälp försöker sätta press på ett stort antal enskilda vigselförrättare och ett betydande antal trossamfund med sammanlagt hundratusentals medlemmar för att få dem att handla i strid med sin religion. Bakgrunden till den antagna motionen finns sannolikt att söka i det faktum att Svenska kyrkans vigselförrättare som enskilda individer är fria att själva avgöra om de viger samkönade par eller inte. Det är säkerligen i första hand Svenska kyrkans präster som på detta sätt ska sättas under press. Men beslutet drabbar i lika hög grad vigselförrättare i andra religiösa samfund – kristna och andra – där vigsel av samkönade par strider mot samfundets troslära och där det inte är upp till den enskilda vigselförrättaren att avgöra saken.
Liberaler har, historiskt sett, ofta hört till religionsfrihetens starkaste förespråkare. Man har stått upp för statens religiösa neutralitet, och man har värnat den frihetliga idén att politiker inte ska lägga sig i hur gudstjänster utformas och vad folk har för religiösa övertygelser. Därför borde man rimligen kunna förvänta sig av dem att de inte avvisar utan i stället försvarar den typiskt liberala lösningen med obligatoriskt civiläktenskap.
Eller är det för mycket begärt att hoppas att liberalerna ska besinna sig på sin egen frihetliga idétradition?
Ulf Jonsson, jesuitpater, professor i religionsfilosofi vid Newmaninstitutet och chefredaktör förkulturtidskriften Signum