Debatt: Undvik ny järnridå

Europa befinner sig i krig. Många människor i Sverige och i övriga Europa har inte riktigt tagit in det, vilket oroar mig. Även om EU:s medlemsstater inte deltar med stridande trupp, så är det ett krig mellan rysk auktoritär revisionism och europeisk demokrati.

Att somliga ifrågasätter vilka som bär skulden för denna konflikt gör mig ännu mer oroad. Detta tvivel ifrågasätter varje nations rätt till självbestämmande. Det är helt fundamentalt att ett enat EU sluter upp bakom det ukrainska folket och inte, som regeringarna i exempelvis Grekland, Ungern och Cypern, flörtar med Putin.

I veckan deltog jag i det första mötet med den parlamentariska associeringskommittén (PAC) med ledamöter från Europaparlamentet och våra ukrainska kollegor. Jag imponerades särskilt av den värdighet och det framtidsfokus som de ukrainska ledamöterna visade prov på. Flertalet har endast varit förtroendevalda i tre månader, men trots det har de satt i gång mer genomgripande reformer än vad som gjorts i Ukraina sedan Berlinmuren föll.

Det är ingen liten utmaning att i grunden reformera ett land, inklusive rättsväsende, företagsklimat och minska den breda korruptionen mitt under brinnande krig. Trots det var deras orubbliga vilja att snabbt genomföra associeringsavtalet för att modernisera sitt land uppenbar.

EU gör mycket men måste göra mer. Vår styrka är ekonomisk och vi ska utnyttjas den fullt ut, inte minst för att förbättra den humanitära situationen i Ukraina. Genom att fortsätta stötta finansiellt kan vi också minska risken för en statskonkurs, och genom expertis hjälper vi ukrainarna att till exempel bygga upp en modern förvaltning, en trygg energiförsörjning och en stabil ekonomi. Bara så har de möjlighet att långsiktigt förverkliga Euromajdans dröm och mål om att närma sig Europa.

Jag vill understryka att det associationsavtal som ingåtts med EU, vilket innehåller bland annat frihandel och avskaffande av visum, inte innebär ett val mellan öst och väst.

Ett demokratiskt stabilt och ekonomiskt välmående Ukraina skulle vara till fördel för både Ryssland och Europa, men tyvärr gör Ryssland allt för att underminera en sådan utveckling.

Ryssland måste i stället leva upp till Minskavtalet: upprätthålla vapenvilan, dra tillbaka tunga vapen och annan militär utrustning, utbyta krigsfångar, säkerställa att humanitär hjälp släpps fram till behövande, samt ge Ukraina full kontroll över sina gränser.

Sanktionerna mot Ryssland har gett ekonomisk effekt. Tillsammans med ett sjunkande oljepris förutspås de resultera i en BNP-sänkning med upp till 10 procent, en lönesänkning med i genomsnitt 9 procent och till dags dato har valutareserven minskat med 110 miljarder dollar, enligt Rysslandsexperten Anders Åslund.

Även om siffrornas exakta storlek kan diskuteras visar detta på nödvändigheten av att EU håller ihop och är villigt att utöka sanktionerna om inte framsteg sker gällande Minskavtalet.

Det är viktigt att de europeiska medlemsstaterna skickar tydliga signaler. Till Ukraina att vi står bakom dem i vått och torrt. Till Ryssland att vi aldrig kommer acceptera att nationsgränser flyttas med militärmakt. Bara så kan vi undvika att ännu en järnridå faller över Europa.

Anna Maria Corazza Bildt (M), Europaparlamentariker och medlem i Europaparlamentets delegation till Ukraina