Professor emeritus Göran Bengtsson lyfter frågan om täta städer i UNT (6/7). Vi delar hans entusiasm för hållbarhet men däremot inte hans skepticism mot att bygga tätt.
Hållbarhet inom byggande och stadsutveckling är ett hett område. Framtidens lösningar är under stark utveckling. Att det går fort framåt är angeläget – klimatutmaningen och hoten mot den biologiska mångfalden är de mest centrala skälen. I dag är hållbar utveckling ett begrepp fullt av innehåll. Kompetens och kunnande finns och vår uppgift som politiker är att se till att den kommer till användning.
Förtätning är i och för sig inte per definition svaret på en hållbar stadsutveckling. Minskad bilanvändning och stärkt social sammanhållning kommer naturligtvis inte per automatik så fort vi stoppar in ett nytt hus mellan två existerande.
Men Miljöpartiet betonar att förtätning måste gå hand i hand med att gång-, cykel- och kollektivtrafik prioriteras. Om vi bygger det där mellanliggande huset och samtidigt drar en spårvägslinje och cykelbana förbi kvarteret, innebär det en vinst för hållbarheten. En högre befolkningstäthet ger bättre underlag för snabb och bekväm kollektivtrafik.
Dessutom kan energiläckaget minska betydligt i hus som står vägg i vägg. En tät stadsdel i stället för en mer utspridd bebyggelse skapar också förutsättningar för att ge naturområden och parker större utrymme och bättre skydd.
Bengtsson lyfter riskerna med stigande bostadspriser och social ojämlikhet. Detta är grundläggande problem på dagens bostadsmarknad, som gör att många unga och ekonomiskt utsatta har särskilt svårt att hitta bostad.
Därför satsar nu regeringen 3,2 miljarder per år på små, klimatsmarta och billiga hyresrätter – en politik som vi naturligtvis följer upp genom att främja hyreslägenheter i Uppsala.
Inflyttningen till städerna är stor. Frågan blir då om staden ska växa inåt eller utåt. För oss miljöpartister är det tydligt att svaret är att en förtätning genom väl underbyggda projekt är långt mycket bättre än att sprida ut staden genom så kallad ”urban sprawl”.
Bengtsson nämner särskilt Ulleråker. Om han hade tillgodogjort sig de öppna samrådshandlingarna för projektet hade han sett att de innehåller en detaljerad analys av hur det bedöms påverka hållbarhetens alla dimensioner: ekonomiska, miljömässiga och sociala, inklusive kulturella. Området, som de facto har ett universitet på varje sida, vinner på att akademin engagerar sig i utvecklingen. Därför kommer kommunen bland annat att hålla ett särskilt dialogmöte på SLU.
Stadsdelen som i dag inte ens har en livsmedelsbutik värd namnet kommer att gå från att vara gles med i stort sett bara bilberoende hushåll, till en stadsdel där livet präglas av kollektivtrafik och cykling, stadspuls samt skogspromenader. Att vi nu beslutar att inrätta ett naturreservat i intilliggande Kronparken är ett av flera bevis på detta. Tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet i kommunen bygger vi ett tätare och mer hållbart Uppsala.
För första gången någonsin har Sverige en stadsutvecklingsminister: miljöpartisten Mehmet Kaplan. Ansvaret för bostadspolitiken är delat mellan stat och kommun. Att hantera hållbarhetsutmaningarna och samtidigt bygga mycket nytt kräver därför ett tätt samarbete mellan forskare, nationella politiker och lokala politiker. Detta samarbete vill vi i Miljöpartiet vårda och utveckla.
Maria Gardfjell (MP), kommunalråd i Uppsala
Emma Hult (MP), riksdagsledamot och bostadspolitisk talesperson