I dag presenterar Emmaus Stockholm och Western Sahara Resource Watch (WSRW) en rapport som avslöjar att det svenska transportföretaget Wisby Tankers är den världsledande transportören av olja till Västsahara, skriver Emma Finér och Erik Hagen.
Därmed hjälper Wisby Tankers till att upprätthålla en ockupation som döms ut av både FN och Internationella domstolen i Haag. Svenska politiker bör agera kraftfullt mot företag som förstärker Marockos illegala ockupation.
Två tredjedelar av Västsahara är, i strid med internationell rätt, ockuperat av Marocko sedan 1975. Majoriteten av den västsahariska befolkningen flydde under Marockos invasion och bor sedan dess i flyktingläger i Saharaöknen under svåra förhållanden. De västsaharier som bor kvar i Västsahara får sina mänskliga rättigheter kränkta dagligen. De nekas ofta utbildning och arbete och deras yttrandefrihet är svårt kringskuren, det är inte lagligt att protestera mot ockupationen. Trots det arrangeras ständigt fredliga protester för ett fritt Västsahara av modiga människorättsförsvarare, manifestationer som utan undantag slås ned brutalt av marockansk polis och militär. De marockanska bosättarna som lockats till Västsahara med arbete och förmånliga avtal är i dag fler än de infödda västsaharierna. Därtill köper svenska företag västsahariernas naturresurser av Marocko, trots att Västsaharas regering aldrig tillfrågas och inget av vinsten kommer västsaharierna till godo. Samtidigt är svenska journalister och politiker inte välkomna in i landet för att träffa västsaharier.
Marockos ockupation av Västsahara drivs framåt av olja. Det finns få andra energikällor som kan användas i större skala, varken till militären eller till civilbefolkningen. Oljan används till gruvdriften i fosfatgruvan Bu Craa och till de militära fordon som bevakar den exceptionella mur som Marocko har byggt kring den delen av Västsahara som de ockuperar. Muren är över 200 mil lång, längs den finns hundratals bemannade militärposteringar och omkring fem miljoner landminor. Oljan används även i stor skala indirekt för att förse landet med elektricitet.
Utan den olja som gotländska Wisby Tankers skeppar dit skulle Marocko inte kunna upprätthålla ockupationen.
Tillsammans med det marockanska företaget Atlas Sahara äger Wisby Tankers det svenskregistrerade företaget Casablanca AB. Casablanca AB äger i sin tur de två oljetankfartygen Wisby Argan och Wisby Cedar.
Vår rapport dokumenterar samtliga gånger dessa två fartyg har fraktat olja till den ockuperade delen av Västsahara sedan de togs i bruk 2010. Volymen olja de har fraktat är förbluffande: fartygen skeppar motsvarande cirka en halv miljon liter olja varje dag, dag ut och dag in, till hamnen i Västsaharas huvudstad El Aaiun.
Totalt uppskattar vi att Wisby Tankers två fartyg årligen har transporterat cirka 194 miljoner liter olja till den ockuperade delen av Västsahara – till ett värde av över 100 miljoner euro. Det utgör majoriteten av de runt 250–280 miljoner liter olja per år som uppskattningsvis levereras till Västsahara.
Självklart behöver även västsaharierna oljebaserade produkter för sitt vardagliga liv. Men Wisby Tankers olja används främst av de marockanska myndigheterna, den marockanska armén, bosättarna och för att plundra Västsaharas rika naturtillgångar.
Över ett hundra FN-resolutioner kräver att Västsahara skall vara självbestämmande. Varken FN eller ett enda land i världen erkänner Marockos ockupation. Internationella domstolen i Haag underkänner Marockos anspråk på Västsahara; därmed är Västsahara den sista kolonin i Afrika. Trots det kan ockupationen fortsätta.
Det internationella samfundets tystnad tillåter Marocko att ändra fakta på marken så till den grad att västsahariernas rätt till sitt land riskerar att utraderas.
Wisby Tankers har skeppat olja i ett decennium till Västsahara och oljan används för att upprätthålla ockupationen. Utan den importerade oljan skulle Marockos illegala ockupation i princip inte kunna fortsätta. Företag som samarbetar med Marocko kring utvinning av Västsaharas naturresurser bär ett stort ansvar för västsahariernas situation. Företagen försvarar sin import med att det inte finns internationella sanktioner mot deras agerande. Det stämmer, det finns inga sådana sanktioner. Men företagens samhällsansvar handlar inte om vad som är lagligt eller inte utan om vad som är rätt och fel. Företagen måste skärpa sina etiska riktlinjer och, framför allt, implementera dem.
Vårt avslöjande om oljeleveranserna är inte det första felsteget från svenska företags sida i Västsahara. I boken "Tyst territorium" (2013) kartläggs hur företagen deltagit i Marockos plundring av Västsaharas fisk- och fosfatfyndigheter. Det är hög tid att agera kraftfullt mot svenska företag som i lagens grumliga gränsområden handlar med ockupationsmakten Marocko, trots att inga vinster kommer västsaharierna till del.
Både Norges och Hollands regeringar avråder aktivt sina respektive länders företag från att engagera sig i ekonomiska aktiviteter i Västsahara, inklusive import och export, med hänvisning till folkrätten. Detta har lett till att dussintals norska företag har avbrutit sin verksamhet i Västsahara.
Sveriges regering erkänner att Marockos ockupation är illegitim och att landets naturresurser endast kan utnyttjas med västsahariernas godkännande. Det är dags att ta konsekvenserna av dessa insikter.
Vi uppmanar den svenska regeringen att följa Norges och Hollands exempel och kraftigt avråda svenska företag från att investera, importera eller exportera till Västsahara tills landet fått sin frihet.
Det är möjligt för Sverige att höja rösten, och driva igenom konkreta resultat, mot den marockanska ockupationen. Det är dags nu.
Julia Finér, ordförande Emmaus Stockholm
Erik Hagen, ordförande Western Sahara Resource Watch