Det börjar allt mer stå klart att det kommer att ske en regionreform i Sverige. Ett antal av dagens landsting kommer att slås samman. Det finns både fördelar och nackdelar med en sådan sammanslagningar av landsting. Större områden kan vara svårare att överblicka – det riskerar att bli långa avstånd och det blir svårare att få en gemensam politisk debatt när det saknas naturliga gemensamma medier.
Det finns också en del tydliga fördelar, inte minst för oss som bor i det som i dag är Uppsala län.
Större regioner ger större möjlighet att se till helheten i den nya regionen. Även om många försöker se också utanför länsgränsen, blir det lätt så att de administrativa gränserna, inte människors behov, styr vad som beslutas. När det gäller kollektivtrafiken och pendling till arbetet sker många resor redan i dag över en länsgräns. Där skulle en större region underlätta.
Även om en gemensam region mellan Uppsala och Stockholms län nog inte blir av, så underlättar det samarbetet kring vägar, järnvägar och kollektivtrafik om länen runt Stockholm går samman.
Tillsammans blir vi starkare i diskussionen med staten om behovet av nödvändiga satsningar i regionen.
För sjukvården finns det mycket att vinna på att fler landsting går samman. Redan i dag är verksamheten vid Akademiska sjukhuset beroende av patientunderlag också från andra län. I dag hanteras beställningar och betalning av den vården i förhandlingar och avtal – det skulle naturligtvis bli enklare och effektivare om det fanns i en gemensam region.
Det går nu inte längre att komma undan frågan om hur den nya regionen ska se ut. Debatten har redan börjat.
Moderaterna i Västmanland har föreslagit en sammanslagning mellan Västmanland, Södermanland och Uppsala län. Landshövding Peter Egardt har tillsammans med sin kollega i Stockholms län uttalat sig för en sammanslagning av Uppsala och Stockholms län.
Båda dessa alternativ sätter arbetsmarknad och tillväxt, inte sjukvård, som bas för indelningen. Landshövdingarnas förslag är dock mindre väl genomtänkt. Det är mycket svårt att tänka sig att en så kraftig utökning av Stockholms län i ett nationellt perspektiv skulle ses som önskvärd, framför allt eftersom den logik som de båda landshövdingarna lutar sig emot innebär att åtminstone stora delar av Södermanland också borde ingå i en ny mastodontregion. För Uppsala är det också en tankeställare att Akademiska sjukhuset i en sådan region skulle bli det mindre universitetssjukhuset och kanske på sikt omvandlas till en del av Karolinska sjukhuset.
Förslaget med en region med Västmanland, Södermanland och Uppsala län är då mer realistiskt.
Det ger en tydlig region runt Stockholms län och kommer att underlätta utvecklingen av ett fungerande samverkan. Nackdelen handlar framför allt om hälso- och sjukvården, där regionen blir väl liten för att bära de stora investeringar som krävs och den nivå på patientunderlag som behövs för ett fullvärdigt universitetssjukhus.
Det alternativ som har starkt stöd i Landstinget i Uppsala län är därför att hela sjukvårdsregionen går samman.
Då ska till nuvarande Uppsala, Södermanland och Västmanland läggas också Gävleborg, Dalarna, Örebro och Värmlands län.
Fördelen och nackdelen är att det blir en stor region, både till befolkning och yta.
Den stora fördelen är att det skulle bli en väldigt stark region med två universitetssjukhus och fyra universitet. Tillräckligt stor för att vara en jämbördig medspelare med Stockholm län. Det skulle också vara bra för de nordliga delarna av dagens Uppsala län, där det finns mycket samarbete norrut. I området finns det redan mycket samarbete, inte bara på sjukvårdens område. Gävleborg och Uppsala län har gemensamma månadsbiljetter för kollektivtrafik, banden mellan Heby och Västmanland är starka, samtidigt som det i norra delen av Heby kommun finns tydliga kopplingar till Gävle. För dem som bor i Enköping är det närmare att ta sig till Västerås än till Uppsala.
Vilket val som är det bästa för invånarna i vårt län och hela regionen är inte någon lätt fråga.
När en statlig utredning presenterar förslag till karta den 9 mars kan diskussionen ta fart på allvar.
Tre saker är dock klara:
1. Vår del av landet behöver större regioner som har muskler att ta ett utvecklingsansvar.
2. Nya regioner kommer att ställa krav på förbättrade kommunikationer inom regionen. Det innebär till exempel att en fungerande järnvägsförbindelse Uppsala-Enköping-Västerås och upprustningar av Dalabanan från Uppsala och upp till Borlänge får ökad aktualitet.
3. De möjligheter som större regioner ger att decentralisera statens uppgifter måste tas till vara. Inte minst gäller detta frågor som gäller trafik och infrastruktur.
Johan Örjes (C)
oppositionslandstingsråd