Kan ingen på arbetsplatsen ställas till svars ens när mobbning leder till självmord?
Frågan måste ställas efter Högsta domstolens beslut 11 juni (Mål B 1758-15) att inte pröva den friande domen från Hovrätten i Sundsvall i Krokomfallet (Mål nr 399-14). Det handlade om två chefer som i Östersunds tingsrätt dömdes för arbetsmiljöbrott genom vållande till annans död på grund av mobbning (Mål nr 2863-11).
Trots att det ska råda nolltolerans ökar och sprider sig mobbning i samhället. Kränkande texter är vanliga i studentkorteger. På fotbollsmatcher skriker vuxna grova kränkande tillmälen mot motståndare för att avreagera sig (i USA råder en annan attityd på matcher). Robinson-liknande tv-program har vi vant oss vid. Sociala media har blivit tillhåll för mobbning och trakasserier.
På många universitet mobbas duktiga forskare och lärare ut. Kyrkan sägs ha mobbat ut mer än 200 präster och även andra medarbetare. Många lärare har skrivit böcker om hur de mobbats ut från sina arbetsplatser. Hur ska då skolan kunna bli ett föredöme för eleverna? Barn lär sig av hur vi är och vad vi gör, inte av vad vi säger.
Forskning från Heinz Leymann och framåt visar vilket allvarligt problem mobbning utgör. För den utsatte blir följderna ofta både livshotande och livslånga. Den drabbades situation kan bli katastrofal socialt, medicinskt och ekonomiskt. Inte bara direkt utsatta utan också närstående berörs, inte minst barn.
Arbetsmiljöverkets föreskrift mot kränkande särbehandling i arbetslivet (1993:17) är i grunden bra och borde följas. Föreskriftens intentioner behöver behållas, i stället för Arbetsmiljöverkets förslag (Organisatorisk och social arbetsmiljö) där mobbning förminskas till bara en delaspekt. Det skapar förvirring. Den nuvarande definitionen av mobbning behöver kvarstå. Den lyder: ”Med kränkande särbehandling avses återkommande klandervärda eller negativt präglade handlingar som riktas mot enskilda arbetstagare på ett kränkande sätt och kan leda till att dessa ställs utanför arbetsplatsens gemenskap.”
Arbetsskadelagens justering 2002 skulle göra det lättare att få arbetsskada godkänd av Försäkringskassan, men också det har blivit svårare. De orimliga beviskraven påvisas i juristen Sara Stendahls genomgång av Kammarrätternas domar gällande mobbning i en forskningsrapport från 2013 (De mobbade och rättvisan).
Lagförslaget för visselblåsare på arbetsplatser är tandlöst. Det riskerar att leda till att tystnaden sprider sig och till att utköp och avsked av visselblåsare ökar (SOU 2014:31).
Den som söker rättvisa i domstol kan bli orättfärdigt behandlad, särskilt om det är en stark arbetsgivare, försäkringsbolag, myndighet eller liknande med specialiserade advokater som är motpart. I förvaltningsdomstolar har man oftast inte möjlighet till rättshjälp. Många utsatta tvingas driva sina ärenden på egen hand då man inte har ekonomiskt möjlighet att anlita jurist med rätt kompetens.
Domstolarnas beslut i Krokomfallet visar att definitionerna av brottsbalksbrott behöver vara tydliga, preskriptionstiderna inte för korta och beviskraven rimligt högt ställda. Det ställs i dag krav på bevisning som inte är möjlig att frambringa. Man verkar mena att fällande domar bara kan avges om de åtalade själva erkänner uppsåt.
Krokomfallet tyder på likgiltighet hos överrätterna i det svenska rättsväsendet. Högsta domstolen hade ett viktigt prejudicerande mål av stor vikt att ha ställning till, ett mål som aldrig tidigare förts i domstol. Det var därför av synnerlig vikt att Högsta domstolen tog prejudicerade ställning. Men målet ansågs tydligen inte vara av tillräcklig vikt. Var och en kan fråga sig varför. Reglerna är tydliga och bevisningen var ovanligt stark. Därför är det svårt att förstå varför Högsta domstolen inte yttrade sig i målet.
Att högre domstolar, JO och JK, inte behöver motivera avslag på prövning medför rättsosäkerhet. Hur ska den som driver ärendet kunna förstå vad som brister utan motivering till avslagsbeslut? Hur överklaga till nästa instans? Hela rättssystemet blir obegripligt. Enskilda medborgare riskerar helt tappa tron på rättssamhället.
Alltmer accepterad mobbning och kränkande behandling påverkar hela samhället negativt och måste stoppas i stället för att tystas ner.
Samhället har inte råd att bli av med så mycket viktig kompetens och att vi svenskar till slut blir en konform massa som tiger still medan chefer kör människor och arbetsplatser utför stupet. Politiker, myndigheter, fackförbund, offentliga och privata arbetsgivare, föreningslivet, media och andra opinionsbildare måste hjälpas åt för att bryta den destruktiva utvecklingen.
Mats Jonsson, ordförande i OMM – Organisation Mot Mobbning
Dina Bern, fil mag i psykologi och sociologi, Föreningen STOPP – mot kränkande särbehandling i arbetslivet
Ted Bondefalk, jurist, styrelseledamot i Föreningen STOPP
Eva Jorendal, ordförande i Föreningen STOPP
Maria Werme, styrelseledamot i SLUSSA Vänner