Inom kort förväntas EU-kommissionen komma med ett förslag för att reglera importen av värdefulla råvaror till EU. Att regleringen kommer på plats, och att den blir bra, är oerhört viktigt. Det handlar – bokstavligen talat – om liv och död.
För ett år sedan trädde den så kallade Dodd-Frank-akten i kraft i USA. Den utgör det mest omfattande reformpaket som antagits på finansområdet sedan krisen 1929. Till största delen handlar det förstås om åtgärder för att minska risken för en ny finanskris, men i akten ryms också sektion 1502, som ställer krav på transparens i handelskedjan för värdefulla råvaror som säljs på den amerikanska marknaden. Här ligger EU efter.
När det gäller biståndsrelationer och handel med fattiga länder är den svenska linjen tydlig. Värnandet om de mänskliga rättigheterna står i centrum och frihandel för ekonomisk utveckling är ledstjärna. Just därför ter det sig inte annat än helt naturligt att Sverige bör gå i bräschen och ta alla chanser till påtryckningar i rätt riktning. Ansvaret vilar på biståndsministern och handelsministern gemensamt, och får inte hamna mellan stolarna! Ewa Björling och Gunilla Carlsson bör anta en tydlig gemensam linje att driva gentemot sina motparter från andra EU-länder.
Den okontrollerade utvinningen av ädelstenar, metaller och mineraler i afrikanska länder har underblåst, för att inte säga skapat, flera långdragna och blodiga konflikter, bland annat i Elfenbenskusten, Zimbabwe, Demokratiska Republiken Kongo och Sierra Leone. Tillgången på ädla råvaror förvärrade avsevärt kriget i Sierra Leone, eftersom de oslipade ädelstenarna användes i utbyte mot vapen som smugglades in i landet i en strid ström. Många av de ädelstenar som till slut hamnade hos köpare i Europa och Sverige var så kallade ”blodsdiamanter” – diamanter som finansierade krig och plundring.
Men problemet sträcker sig längre än till lyxvaror som ädelstenar. I några av de produkter som de flesta av oss använder dagligen - i mobiltelefonen och den bärbara datorn till exempel - finns mineralet coltan. Detta utvinns i krigets Kongo, och den olagliga handeln finansierar flera av de beväpnade rebellgrupperna där. Under det senaste årtiondet har hundratusentals kvinnor och barn våldtagits under striderna, som bland annat handlat om kontroll över mark och mineraltillgångar. Alla vi som använder modern teknik löper, genom den okontrollerade råvaruutvinningen, stor risk att ofrivilligt bidra till fortsatt krig och misär i länder som Kongo.
Det vore väl underligt om vi på EU-nivå skulle vara sämre än USA när det gäller krav på ursprungskontroll av mineraler och ädelstenar innan de godkänns för export till vår marknad? Den ökade säkerheten och kontrollen kan leda till något höjda priser på hemelektronik och smycken, men detta är ändå på intet sätt jämförbart med lidandet, som vi faktiskt har makt att lindra.
De flesta svenskar och andra EU-medborgare vill med största säkerhet undvika att bidra till krig och förödelse i Afrika. Att vi bör verka för ursprungskontroll av råvaror från konfliktländer är ingenting annat än en självklarhet. Men processerna på EU-nivå kan vara långsamma och tungrodda. Det krävs press från flera håll för att nå resultat.
Så, Björling och Carlsson, visa nu hur den svenska regeringslinjen - där mänskliga rättigheter och ekonomisk utveckling går hand i hand - kan omsättas i praktiken! Utnyttja ert inflytande och ta tydlig ställning för bättre reglering, så lovar jag att göra detsamma i Europaparlamentet.
Alf Svensson
Europaparlamentariker (KD)
UNT 24/10 2011