Statschefsyrket ska inte gå i arv

Monarkin är ett avsteg från demokratin, skriver Anders Nordström.

Foto:

Debatt2016-12-15 10:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Monarkisten Erik Weiman (M) har skrivit ett svar på min artikel om utredning av vårt statsskick (UNT Debatt 5/12). Det är bra och uppskattas. Vi behöver en debatt om hur vår statschef ska utses och granskas och vilka uppgifter som statschefen ska ansvara för.

Erik Weiman försvarar den nuvarande ordningen och hans skäl måste granskas noga. Det är viktigt.

Hänvisningen till FN:s så kallade demokratiindex är förledande. Att sju av världens mest demokratiska länder är konstitutionella monarkier, är ett dåligt skäl för att koppla monarki som en fördel för en demokratisk ordning.

En del monarkier är mycket gamla statsbildningar och den demokratiska ordningen har i många fall vuxit fram trots kungligt motstånd. Många av jordens stater har ganska nyligen blivit fria länder och ingen har valt en monarkistisk utformning. De är alla republiker.

Förledande är också tanken att monarkin skulle underlätta samhörighet och fungera som en sammanhållande länk mellan generationer.

Att en familj genom arv skulle ansvara för detta är ett tveksamt påstående. Det som håller oss samman är framförallt kultur och språk. Monarkin har snarast fungerat som länk till överklass och privilegierade grupper. Att en demokratiskt vald statschef inte skulle kunna axla denna uppgift är ju bara dumt.

Den demokratiskt valde statschefen blir en symbol för det värdefullaste vi har, vår demokrati.

Erik Weiman undrar över Torekovkompromissen av år 1971. Monarkens politiska roll har successivt trängts tillbaka och detta bekräftades genom kompromissen. Kvar står en på pappret symbolisk kvarleva från medeltiden. Kompromissen är ju ett faktum som har rötter i en konservativ hållning, den att monarkin ska vara kvar, trots att inget annat offentligt ämbete i vårt land kan tillsättas genom arv.

Erik Weiman vill veta vilken typ av republik som Republikanska föreningen föredrar.

Vi menar att en diskussion om statschefens roll, tillsättning och utformning är viktig, och jag kan bara säga att den svenska traditionen talar för en republikansk ordning, där statschefen tillsätts av riksdagen och har endast symbolisk funktion.

Så till ytterligare ett förledande argument. Den folkliga populariteten. Här har Erik Weiman helt rätt. Det finns en majoritet för den rådande ordningen. Men är det så konstigt. Det massmediala trycket kring kungafamiljen är enormt. Knappast en diskussion om monarkin som statsskick.

Frågan gäller om vi vill ha ett system som innebär att statschefen tillsätts genom arv, inte kan åtalas för sina gärningar, inte får tillhöra vilken trosuppfattning som helst, inte kan avsättas och granskas som andra makthavare och där medborgarna och riksdagen inte har fullständig insyn i hur apanaget använts?

Anders Nordström

Republikanska föreningen i Uppsala