Åter förfasas vi över den tröstlösa konflikten mellan Israel och Palestina. Med 100 dödsfall blev förra söndagen den blodigaste dagen i området på fem år. Ett desperat Hamas söker stöd genom attacker för sakens skull och de israeliska gensvaren känner inga proportioner. Men det är inte bara våldet och terrorn som är iögonfallande, utan också orättvisorna bakom.
Sverige kan höja rösten och kräva en vapenvila, där Israel har det största ansvaret. Men vi har ett lika stort ansvar att gynna en långsiktigt rättvis utveckling i området. Dagens utsatta situation ger dagligen grogrund för terror och hat.
Palestina är ett bokstavligt talat sönderslitet land som vore fullt av utmaningar även utan de dagliga bombningarna. Israel är en av världens starkaste militärmakter. När Sverige och EU samarbetar kring handel och försvars är det med den senare parten. Svensk och europeisk handel spär därmed på en av världens mest smärtsamma och tydliga orättvisor.
För att ta ansvar för sin betydelse för området och konflikten borde EU teckna ett frihandelsavtal med Palestina och ställa hårdare krav på Israel. Som ockupationsmakt har Israel ett ansvar för utvecklingen. Ett villkor för att handla med EU måste vara att Israel häver blockaden mot Gaza och säkerställer palestinska exportmöjligheter.
Utöver våldet kontrollerar Israel Palestina genom att strypa tillgången till vatten och el och förhindra handelsflöden. Ett avtal mellan EU och Palestina skulle innebära ett skydd mot israeliska trakasserier och en trygghet för den palestinska exporten. Fram till dagen då det finns en självständig palestinsk stat att teckna ett sådant med bör därför ett villkor för det Israeliska avtalet vara att man säkerställer den palestinska exporten även i praktiken.
Slutligen måste handeln med varor från ockuperat område upphöra. Sveriges regering har ett ansvar för att de varor som är ursprungsmärkta från Israel också kommer därifrån och inte från områden som är olagligt ockuperade. Om Israel inte kan tillgodose det kravet behöver avtalet förhandlas om.
En vänlig inställning till Israel har motiverats med att landet är förhållandevis demokratiskt jämfört med sina grannländer och att dialog är det bästa sättet att påverka. Men det kräver att verktygen också används. Vi har sätt att påverka Israel för en vapenvila och för en rättvis långsiktig utveckling. Det är dags att börja göra det.
Magda Rasmusson, språkrör Grön Ungdom
Anders Lindell, förbundsstyrelseledamot Grön Ungdom