LSS har inneburit ökad valfrihet, större inflytande och bättre livskvalitet för många människor med omfattande funktionsnedsättningar. Det är en frihetsreform och en oumbärlig del av det sociala skyddsnätet.
I dagarna läckte ett diskussionsunderlag från den statliga LSS-utredningen, som i korthet gick ut på att möjligheten till personlig assistans skulle begränsas för barn under 12 år samt för alla som fyllt 80 år.
Reaktionerna kom snabb och inte minst funktionsrättrörelsen fördömde förslagen som skulle innebära allvarliga försämringar av rätten till LSS.
Ansvarig minister Åsa Regnér kommenterade att det inte är en färdig utredning eller förslag, utan ett diskussionsunderlag från en oberoende utredare.
Direktivet till utredningen är dock mycket tydligt. Det står i utredningsuppdraget att ”på grund av de senaste årens kraftiga kostnadsökningar behöver därutöver besparingar göras av statsfinansiella skäl”. Mot den bakgrunden är det inte konstigt att många reagerar starkt mot förslagen och vad de skulle innebära i form av inskränkningar i människors liv.
Miljöpartiet har tydligt markerat att vi inte kan acceptera förändringar som försämrar för barn och familjer. Nu måste också regeringen ta tydligt avstånd för förslagen och dessutom skriva om direktiven till utredningen!
De senaste åren har vi sett en försämring av rätten till personlig assistans.
Försäkringskassan har direktiv om att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen. Konsekvenserna ser vi tydligt. Förtvivlade individer vittnar om att omprövningar av deras behov leder till att timmar dras in, ibland så mycket att det är omöjligt för dem att fortsätta arbeta eller vara delaktiga som föräldrar eller partners.
Konsekvenserna ser vi också hos kommuner och regioner. När Försäkringskassan inte längre räknar andning eller matning med sond som ”grundläggande behov” som ger rätt till hjälp faller sista handsansvaret på kommunerna. Sveriges kommuner och landsting, SKL, presenterade nyligen sin ekonomiska prognos där de räknar med att de ökande kostnaderna i kommunerna för assistans kommer att bli 1,5 miljarder för i år och nästa år. De kostnader som Försäkringskassan sparar i statsbudgeten hamnar i stället på landets kommuner som plötsligt fått en ny och ökande kostnad.
Även landstingen får ökade kostnader när för tidigt födda eller svårt sjuka barn får ligga kvar på sjukhus för att det inte går att skicka hem dem utan assistans.
Barn som är medicinskt färdigbehandlade tvingas stanna kvar och uppta en slutenvårdsplats på sjukhus, i stället för att komma hem. Region Uppsala har dock nyligen slutit en överenskommelse med alla länets kommuner om att lösa situationen för barnen i vårt län.
För Miljöpartiet är vägen framåt enkel. Vi tror att LSS behöver ses över av flera och helt andra skäl än vad som hittills varit fallet.
Lagens intentioner måste också tillämpas i handling, de individuella rättigheterna förtydligas för att möjliggöra ett oberoende liv för varje enskild individ.
En läcka från en utredning eller en testballong? Det positiva är att det nu finns möjlighet att kväsa förslagen i sin linda och markera att detta inte är en önskvärd utveckling för vårt välfärdssamhälle. Miljöpartiet tänker inte försämra några rättigheter enligt intentionerna med LSS-lagstiftningen.
Malena Ranch
regionråd Region Uppsala (MP)
Linda Eskilsson
kommunalrådskandidat, Uppsala kommun (MP)
Niclas Malmberg
riksdagsledamot för Uppsala län (MP)