Regeringen lade nyligen fram nästa års statsbudget innehållande stora utgiftsökningar. Att Vänsterpartiet haft ett historiskt stort inflytande är uppenbart när de nya utgifterna sammanräknas. Även miljöpartiet har fått sätta sin prägel på budgeten där det är ökningar av utgifterna inom miljöområdet.
En del av miljösatsningarna kan mycket väl bidra till omställningen till ett hållbart samhälle, men att endast titta på vilka som satsar mest av skattebetalarnas pengar ger en missvisande bild av vem som har bäst miljöpolitik. Vad som inte syns lika tydligt i budgeten eller hörs om i debatten är de subventioner som finns i skattesystemet.
Naturskyddsföreningen har beräknat att subventionerna till fossila bränslen uppgår till omkring 13 miljarder varje år vilket direkt motverkar de satsningar som görs åt andra hållet. I juni uppdaterade Naturvårdsverket rapporten “Potentiellt Miljöskadliga Subventioner”, där dessa subventioner är mångdubbelt större än de 13 miljarder Naturskyddsföreningen kommit fram till. Beräkningarna har gjorts på olika sätt och kan inte jämföras rakt av, men att det fortfarande finns stora miljöskadliga inslag i regeringens budget står helt klart.
Att fossila bränslen gynnas i vissa branscher genom nedsatt koldioxid- och energiskatt är orimligt då klimatet inte bryr sig om varifrån utsläppen kommer. Det borde i stället vara samma nivå på dessa två skatter för alla branscher, vilket gör att det blir lika dyrt att släppa ut, oberoende om vem som gör det. Det är också hög tid att slopa utdelningen av gratis utsläppsrätter inom EU.
Vissa andra skatteregler, som reseavdraget och skattereglerna för förmånsbilar, bidrar också till ökade utsläpp genom ökad bilism utan att ge tydliga incitament för omställning av fordonsflottan mot lägre utsläpp. Att ställa hårdare krav på bilar som omfattas av förmånsbeskattningen och ändra reseavdragets utformning är två verktyg staten kan använda för att få ner utsläppen från transporterna
Enligt internationella konventioner, som på kort sikt kommer vara svåra att bryta upp, får flygbränsle inte beskattas. Men att låta flyget slippa undan sitt ansvar för sina utsläpp är varken rimligt eller hållbart. Fram tills att en ny internationell överenskommelse kan nås borde därför en flygskatt införas, som kompensation för den skattelättnad flyget har för sina utsläpp gentemot andra transportslag. Regeringens förslag är olyckligt utformat, då det inte ger tydliga incitament att utveckla mer hållbart flyg, och bör ses över men i grunden är tanken rätt.
Att låta förorenaren betala för sina utsläpp är grunden i en liberal miljöpolitik. Det gynnar dem som tar fram mer hållbara tekniker och metoder, och straffar dem som förstör miljön. Att låta vissa branscher som släpper ut ha mer gynnsamma förutsättningar är kontraproduktivt för att lyckas ställa om till ett hållbart samhälle.
De ökade inkomster staten får in genom ändrade skatteregler bör användas för att sänka skatten på arbete. En grön skatteväxling där vi höjer skatten på sådant som är dåligt (utsläpp) och sänker skatten på sådant som är bra (att folk arbetar).
Vi har en optimistisk syn på framtiden och tror att teknikutveckling kan hjälpa oss att nå miljömålen. Det görs möjligt genom forskning, men också av globalisering och fri konkurrens så att de bästa idéerna får utvecklas och spridas över hela världen. Men för att det ska lyckas krävs spelregler på marknaden som gör att det lönar sig att göra rätt och straffar sig att göra fel. Då krävs att den som släpper ut också betalar.