Sveriges nya migrationslagstiftning har många brister. Vi anser att politiken måste agera. Det handlar om att skapa en god etablering på arbetsmarknaden där vi tillvaratar nyanländas kompetens, att värna barn och unga och att se till att de yrkesgrupper som arbetar med mottagandet får de bästa förutsättningarna. Men det handlar också om mänskliga rättigheter, där asylrätten – precis som de fackliga rättigheterna – är en självklar del.
År 2015 sökte fler asyl i Sverige än någonsin tidigare. TCO-förbundens medlemmar befann sig i händelsernas centrum.
Socialsekreterarna, lärarna, handläggarna på Migrationsverket, sjuksköterskorna, de svenska kustbevakarna som utförde räddningsinsatser på Medelhavet. Alla arbetade de hårt för att ge ett värdigt mottagande under svåra förutsättningar.
I ett tvärt kast lades migrationspolitiken om. En blocköverskridande migrationsöverenskommelse ingicks. En tillfällig lag i syfte att minska antalet asylsökande antogs. Därtill bidrog ny myndighetspraxis till ytterligare restriktivitet.
Detta har väckt kritik. Många aktörer, däribland TCO, har varnat för de problematiska konsekvenserna. Nu börjar många av dem bli verklighet.
En av de mest utsatta grupperna är ensamkommande barn och unga som på 18-årsdagen utvisas till ett land som många knappt levt i. Vi är oroade att de kommer att drivas in i ett papperslöst tillstånd och fara oerhört illa.
Lärare, socialsekreterare och personal inom stödboenden protesterar nu. De har hanterat den svåra situation de ställts inför med engagemang och professionalism. Men de kan inte ensamma tvingas bära konsekvenserna av dessa beslut. Det måste till politiska lösningar.
Vi ser även problematiska konsekvenser på arbetsmarknaden.
Det råder politisk enighet om att nyanländas etablering på arbetsmarknaden är avgörande för integrationen. Samtidigt riskerar den tillfälliga lagen att försvåra den.
Den tillfälliga lagen innebär att många nyanlända måste ha försörjning via arbete för att kunna få permanent uppehållstillstånd och rätt att förenas med sin familj. Det skapar incitament för nyanlända att avstå från insatser för att få arbete i det yrke där de har utbildning och erfarenhet och i stället prioritera att snabbt få ett jobb. Därmed riskerar Sverige att gå miste om värdefull kompetens.
TCO beräknar att drygt en fjärdedel av de nyanlända har bakgrund inom ett bristyrke.
Våra medlemmar gör varje dag omistliga insatser för flyktingmottagandet och integrationen. Som fackliga företrädare vill vi att de ska få de bästa förutsättningarna att göra sitt jobb. Men det är också en fråga om att försvara de mänskliga rättigheter, som är odelbara och universella.
Vi föreslår därför:
1. Inför uppehållstillstånd för gymnasiestudier. Regeringen föreslår uppehållstillstånd för gymnasiestudier. Förslaget är angeläget av humanitära skäl, men vi anser även att det är en pragmatisk lösning på en svår situation. Vi uppmanar övriga partier att ställa sig bakom det.
För att det ska fungera i praktiken krävs dock rätt förutsättningar. Att tillgodogöra sig språk och studier på kort tid är svårt.
När uppehållstillstånd knyts till gymnasieutbildning riskerar elever att drabbas av psykisk ohälsa.
Just nu läggs många boenden ner eller struktureras om, och ensamkommande barn i stort behov av stabilitet måste flytta. Många boenden är underbemannade och ensamarbete förekommer i oacceptabel utsträckning.
Sammantaget riskerar många att inte få det stöd de behöver för att klara sina studier. För att förslaget ska vara en lösning är det avgörande att lyssna på professionerna. De berörda verksamheterna behöver resurser för att möta behoven.
2. Utfärda permanenta uppehållstillstånd till dem som deltar i snabbspår. Den tillfälliga lagen gör det möjligt för den som kan försörja sig att få permanent uppehållstillstånd.
Den möjligheten borde utvidgas till dem som deltar i snabbspår eller andra åtgärder för att få jobb inom ett bristyrke där de har utbildning och erfarenhet.
Lärarförbundet och Vision är två av flera fackförbund som varit med och förhandlat fram snabbspår. Vi har höga förhoppningar för snabbspåren och vill inte att deras framgång undergrävs av den tillfälliga lagen.
3. Utvidga rätten till familjeåterförening. Det är svårt att starta ett nytt liv i Sverige när familjen ännu lever i osäkerhet i det krig man flytt från.
Begränsningen av rätten till familjeåterförening försvårar kraftigt en god etablering på arbetsmarknaden.
Åtstramningen bör därför ses över. Allra minst bör alternativt skyddsbehövande ges samma rätt till familjeåterförening som flyktingar.
Vi har alla, som människor, ett ansvar att stå upp för en värdig migrationspolitik. När fler röster i samhällsdebatten endast pekar ut problem menar vi att det är nödvändigt att se möjligheterna. Om politiken lyckas hantera detta på rätt sätt är det en stor tillgång för Sverige.
Eva Nordmark, ordförande TCO
Johanna Jaara Åstrand, ordförande Lärarförbundet
Veronica Magnusson, ordförande Vision